Tillbaka på Hvarska 10 sedan igår eftermiddag. Jag steg på planet i Köpenhamn vid 19° och steg av i Zagreb vid 37-38° och även om jag med huvudets vetande hade vetat om den stora skillnaden blev kroppen väldigt överraskad och backade in mig i ett letargiskt tillstånd. Oerhört långsamt packade jag upp mina saker (inte många) medan svetten rann, särskilt längs ryggen. Jag svarade lite fumligt med glidiga fingertoppar på några meddelanden på mobilen och sa att jag var ”här”. Jag skrev upp på en pappersbit vad jag tyckte att jag borde göra innan jag åker till Budapest på lördag och så slumrade jag lite på soffan mellan ryggsäcken och handväskan. Sent på kvällen gick jag längs Rapska till Cooltura, där jag drack lite gemišt med Vesna och Đurđica. Vi satt där och pratade om allt och inget till midnatt och stängningsdags.
Och nu har jag upplevt den första morgonen här igen. Först gick jag till Marijan och köpte lite aprikoser och citroner. När jag svängde in i ”parken” på hemvägen såg jag Đurđica med Hajdi och Ron (som är hundar) utanför Simpa, så det blev morgonkaffe där, morgonkaffe i kanske två timmar eller tre. Och sedan gick jag upp till mig och dukade upp min frukost.
Ett glas saft av bazga (fläder) och några lösa grissini-bitar, getost, frukt och mandlar bjöd jag mig på och morgonen gled över i förmiddag eller kanske snarare i middagstid. Värmen stiger och jag får ta mig samman om jag ska få gjort något av det som står på lappen som ligger här på bordet.
Så underbart roligt du berättar om din återkomst till Zagreb. Och din frukost ser god och nyttig ut.
Håll ut! Snart kommer nog svalkan hos dig.
Marlena
Hej Marlena – egentligen längtar jag inte efter någon svalka. Jag trivs bra i det här värme-tillståndet och just nu gör det inget att jag inte är så effektiv. Livet lever sig självt väldigt bra utan för mycket handlingar och beslut.