Vandring från Šestine

Egentligen skulle vi ha varit tre men nu blev det bara Vesna och jag som gav oss ut på en liten bergstur på Medvednica. Fast vad menar jag med ”bara”? Vesna är en ovanligt rik person, nej, jag talar inte om pengar, verkligen inte. Hon bor trångt men glatt med barn och barnbarn, hund och katt eller katter, hon tar alltid hand om övergivna djur. Hennes arbete består i att hon täcker nyheter från Kroatien och Slovenien för en spansk nyhetsbyrå, ja, hon skriver på spanska, hon har bott i Argentina, en av hennes män var därifrån. Ja, och nu hade hon hittat på den här rutten åt oss, så att jag inte skulle vara borta från Londi för länge. Vi tog sexan till Britanski trg och därifrån tog vi buss 102 upp till byn Šestine, det är därifrån de färgglada paraplyerna som är en av Zagrebs symboler en gång kom. Det var ännu dimmigt när vi kom upp dit och kyrkans tak med guldstjärnor på blått såg drömlikt ut, men mycket snart började det bli små revor i dimman. Vi gick ganska raskt och pratade lite mer än man borde när man går i en brant uppförsbacke. Och så lossnade dimhöljet helt och himlen blånade och trädens löv visade sina härliga färger både hos oss och på berget på andra sidan dalen.

bild1-66

Jag såg en lönn som lyste på ett särskilt sätt. Javor, sa jag för jag kan trädens kroatiska namn, rätt många i alla fall och fler än de flesta här. Vi stannade under lönnen och beundrade den andlöst. Lönnar har de allra vackraste höstfärgerna.

bild2-66

Vi följde en stig som förde genom lövskog och sol och skugga. På ett ställe skymtade vi Medvedgrads torn. Kanske ser ni dem också. Medvedgrad är en vacker medeltida borg, dit går vi nästa gång, tyckte Vesna.

bild3-67

Vi nådde en ospektakulär högsta punkt på vår väg och började sedan att gå nedåt mot Kraljičin zdenac – Drottningens brunn – och Vesna berättade om den onda drottningen som kastat ner sina unga och vackra älskare en efter en från ett av Medvedgrads torn. Och så nådde vi Lugareva kuća – Skogvaktarens hus – där vi intog en måltid.

bild5-67

Jag åt strukli, Vesna tog något slags burek med pumpa, tror jag, och vi drack Velebitsko, som ju är bryggt på det renaste tänkbara bergsvatten, ni vet.En liten katt i underbara färger – jag ville kalla dem violett och rosarött, men möjligen är det inte helt sant – blev vår gäst under bordet.

bild4-67

Stärkta – också av ölet – fortsatte vi nervägen genom ett slags kanjon utmed en livlig bäck. Och vi återsåg bergskammen från början av vår vandring.

bild6-67

Kommentera