Härförleden stötte jag på ordet ”torrboll” i en text, minns inte vilken och det är inte viktigt. Smått road (ja, jag kan vara lättroad) började jag fundera över ordet, dess ursprung och användning. Jag googlade lite men fann mest bara textsnuttar om ett slags nyttoattiralj som används för att ”sluka fukt”. ”Torrboll Standard” dök upp liksom denna anvisning: ”Se alltså till att den torrboll du köper tillåter att saltet ligger fritt i behållaren.” Och denna fråga: ”Undrar om någon upplevt något negativt med att ha torrboll i bilen?” Jag vet inte om jag ska skratta eller bli besviken och jag byter taktik och tittar i ordböcker i stället. Bland exempelmeningarna har den här sekvensen hög frekvens: ”Hennes man var en torrboll.” Jag funderar över valet och tänker att ”hennes älskare var en torrboll” nog inte passat lika bra, för det vet ju alla att torrbollar kan inte vara älskare, eller? Jag testar vidare: ”Hennes sambo är en torrboll.” Ja, det går väl, fast är ”torrboll” möjligen lite gammaldags? Och hur blir detta: ”Hennes son är en torrboll.” Tja, kanske, fast hennes man är absolut den bästa torrbollen, känns det som. Nå, i vilket fall som helst är det väl något manligt med torrbollen. Är en torrboll en man som det är naturligt att vilja vara otrogen mot? Nej, detta glider visst över till torrsim, vad det nu är…
Tillbaka till torrbollen och frågan om ordets uppkomst. Hur rolig är till exempel en ”våtboll”? Eller är bollar tråkiga? Om de är torra… Eller kommer det sig av att det är torrt inne i någons huvud? Egentligen betraktas väl bollar snarare som roliga än tråkiga, fortsätter jag mina funderingar. Det är det torra som inte är bra. Kanske ligger det något slags djärv kontrastverkan i mötet mellan torr och boll, men hur tråkigt är det?
(är torrbollar män?)
Det verkar vara snarare manligt än kvinnligt på mig… ”Hon är en torrboll” ter sig för mig lite ovanligt, men å andra sidan ska vi väl i dessa dagar kunna överskrida könsgränserna, så kanske vi kan testa med ”hen är en torrboll”? Det är väl bara själva torrbollen som liksom häftar vid en annan tid. Och jag tackar torrbollen för det.