Det här med vädret

Och så har jag det här med vädret igen. Det verkar som om det enda som verkligen betyder något för mig är solskenets vandring över varelser och ting. Utan solsken fördunklas tanken. Igår gick Londi och jag bredvid våra skuggor i parken bakom ”Patriotens hus”.

bild-62

Ja, det är väl inte heller någon riktig park, lika lite som vår här under och runt huset. Jag måste finna eller uppfinna ett ord för de här små grönområdena med träd. I alla fall hade vi inga skuggor på vår morgonpromenad idag, eftersom det inte skiner någon sol. Allt är grått och det faller ett lätt och stilla regn. Kanske kunde det betraktas som vackert, men jag kan inte ägna mig åt en sådan betraktelse, för jag känner mig berövad livskraften utan sol. Och Londi vilar sedan över en timme med huvudet inne i bokhyllans underavdelning. Hon tycker inte heller att det finns något idag, tror jag. Och jag suckar och plockar i förberedelserna för eftermiddagens alltför många och tätt packade lektioner. Ändå lyckades jag nyss mot förmodan säkerhetskopiera datorn. Det brukar ju vara så viktigt för humöret det där med datorns olika tillstånd, men nej, det gav ingen glädje, skrapade väl bara bort en smula av missmodet, en smula som snart hittar en anledning att komma tillbaka. Jag frågar mig lite irriterat om det är så viktigt att jag är glad, men då blir med ens ”viktigt” ett problem. Vad ska det betyda? Och hur kan man ställa ”viktig” bredvid ”glad”? Ja, ni ser – den eller de av er som orkat hit, menar jag. Och så tänker jag ett varv till på detta med att Europa eller EU kommer att vara förvånat när Dodik och Republika Srpska gör sina planerade manövrer i januari. Man kommer att inte ha vetat något, man kommer att säga banala saker om Balkan som oroshärd. Man kommer överraskat att titta på med halvt bortvänd blick medan BiH faller i bitar och annat också börjar förskjutas…

Kommentera