Nu har vi augusti och värmen sväller och vet inga mått. Jag äter vattenmelon (denna egentligen så tråkiga frukt!), oliver och citron, allt annat känns för tungt utom på morgonen, då luften ännu har ett stråk av lätthet. Då äter jag frukost (bröd, ost, frukt), dricker kaffe på Simpa, gör allt. Londi lever sitt liv på morgonen. Då stryker hon genom parken, dricker sitt isvatten i baren. Vi har nya vänner i parken och på Simpa: Đurđica och Heidi. Heidi är schäfer och tre månader, ett knippe lek och äventyr.
Londi tycker nog att Heidi är bra, men ibland väl lite för mycket. Men Londi är mild och tålmodig och låter Heidi trängas och dricka först och mest.
Heidi är vild och river omkull stolar och hoppar på dem som försöker passera förbi ”hennes” bord. Imorse lyckades hon tömma ut ett glas vatten över sitt eget huvud. De flesta tycker hon är söt och rolig, men den nya servitrisen – som kanske inte är så ny längre – tycker att hon är lite farlig.
Nej, jag ska inte säga något om världsläget eller världens elände. Vår egen värld är så liten nu och Londi flåsar så högt. Det går egentligen bara att andas om nätterna.