Idag är en svårtydbar dag. Jag undrar om den verkligen finns med i almanackan. Vädret låtsas vara kallt, men egentligen är det varmt. Det verkar vara en högtidsdag – många är finklädda och det spelas folkmusik på torgen – men jag inte komma på vad det skulle vara för högtid.
Jag hade några ärenden i stan och emellan dem stannade jag och lyssnade lite på sången och musiken här och där. Och så plötsligt överraskade jag mig själv med att ta mig med på en rundvandring kring katedralen. När jag svängde in genom den lilla porten, tänkte jag att här har jag aldrig varit, fast riktigt säker är jag inte på att det är sant. Jag gick ett ofullständigt varv från katedralens högra främre hörn och så runt hela kyrkan ända till dess främre vänstra hörn. Var jag i en ny stad? Jag gick där i hemlig inåtvänd förundran, en ljum vind följde mig och solen tittade då och då fram mellan lättare eller tyngre moln. Ljuset rörde sig över markens stenar och jag tänkte att det här är en vacker stad.
Så här såg min väg ut:
