Den försvunna nationen – bland Makedoniens (och Rumäniens) arumäner (3)

Det finns många myter om arumänerna och många historier om stora män som ska ha varit arumäner – en hel del förmodligen sanna. Stevo, son till Mitko Guda-Naumovski berättar för Gauß att till exempel Alexander den store var arumän och han tar ur en historisk källa fram ett ”bevis” för sin hypotes:

Alexander satt tillsammans med ett dussintal grekiska generaler när hans mor dök upp och började klandra sin son. Mor och son grälade häftigt, men generalerna förstod inte ett enda ord. På vlket språk kunde grälet ha förts? Slaverna invandrade till Balkan först flera århundraden senare. De hellenska stammarnas dialekter var generalerna bekanta med. Det var arumänska, det äldsta språket i regionen, eller snarare: det äldsta bland dem som senare inte dog ut fullständigt eller uppgick i andra språk.

Ja, något folk härstammade han ju ifrån, så varför inte just detta? Myterna om honom är många, men på något sätt måste det ju ha varit i verkligheten.

Gauß får också höra att arumänskan inte är något dotterspråk till latinet utan att det är latinet som är dotter till arumänskan. Hisnande tankegångar. Jag tappar helt lusten att säga emot och vill bara färdas med denna vilda ström.

Och som förra gången för kanske sju år sedan – sju är magiskt nog för att vara trovärdigare än sex eller åtta – när jag skrev om arumänerna, börjar röster dyka upp omkring mig, röster som har något att säga om arumänerna. Så här berättar den mest suggestiva:

Jag hade tidigare träffat arumäner i Bukarest och hade några goda vänner bland dem. De levde i klaner och hade relativt stora problem med myndigheterna just för att de var organiserade i klaner (tror jag) vilket uppfattades som ett hot mot den kommunistiska ordningen. De som jag kände var raffinerade och sofistikerade människor, kulturutövare, filosofer, teologer, guld- och silversmeder, elitidrottare och även köpmän (!!), något som ingen annan samhällsgrupp har lyckats med under kommunistregimen. Arumänerna hade (har) en enastående förmåga att korrumpera makten och skaffa sig förmåner trots att de stod på regimens svarta lista. Det fanns klaner som styrde delar av nattklubbslivet i Bukarest och turistområdena vid Svarta havet, delar av den mycket lukrativa dollarbutikbranschen och en större del av den ”svarta börsen”, framförallt handeln med persiska mattor, konst, utländsk valuta, men även kött, kaffe och västerländska modekläder. Dessa erfarenheter lade efter kommunismens fall grunden till några av Östeuropas mest välorganiserade maffiaorganisationer, med förgreningar i både rumänska och EU-parlamenten.   

De arumäner som jag mötte 1978 i Dobrogea (stråken Constanta, Babadag, Tulcea) var helt annorlunda än de i Bukarest. Nästan alla jobbade som fårfarmare och talade arumänska till vardags. Den delen av Dobrogea hade inget större ekonomiskt värde för den kommunistiska regimen och var mycket glesbefolkat. De enda stora statliga institutionerna var de ökända arbetslägren (rumänska gulag), i övrigt var det vildmark, delta och oändliga betesmarker. För de driftiga arumänerna var detta en perfekt miljö att gömma sig från planekonomin och kommunistförföljelserna. De hade mutat sig till arrendeavtal med de lokala myndigheterna och bedrev en mycket lukrativ handel med fårkött, ost, astrakanpäls, etc.

Traditionerna liknar mer de grekiska och armeniska än de rumänska men språket är förvånansvärt likt rumänskan.

Ja, nu har vi fjärmat oss lite från Makedonien, men det tycker jag att vi för de här berättelsernas skull, kan tillåta oss att göra. Imorgon lovar jag att göra fast den här arumänska väven i de makedonska bergen igen. Eller – jag ska i alla fall försöka.

(Lånad bild)
MakedonArman_Grammar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *