Šalata är både en stadsdel och en gata i övre delen av Gornji grad. Här är de flesta välbärgade och här finns bland annat en rad ambassadörsbostäder. Utsikten över staden är vid och fri och det finns breda stråk av grönområden, parker som ännu högre upp övergår i berget Medvednicas natur. Imorse hade jag anledning att befinna mig däruppe och trots trafiken tyckte jag att luften kändes renare och klarare (Zagreb har egentligen förhållandevis bra luft) och att trädens guld lyste starkare.
På nervägen längs den slingrande Vončinina stannade jag då och då och beundrade trädens prakt mot den måttlöst blåa himlen. Den vägen är lång också som nerförsbacke, men det gjorde ingenting denna morgon. Jag var trött efter för kort sömn, men sorglös på något vis. Så småningom var jag nera på ”normalnivå” på Vlaška och gick förbi vinbaren Mali bar, som verkade ha bytt namn.
Till sist stannade jag vid monumentet över författaren August Šenoa. Jag ställde mig vid det märkliga tornet, som hans avbild står lite lätt och avspänt lutad emot, och försökte – men lyckades inte riktigt – fånga hans profil mot domkyrkan och andra kyrkliga byggnader. Det blev mest bilar och parasoller, men man ser att himlen är mycket blå.
