Den vackraste november

Vi lever i den vackraste november som jag någonsin fått gå sida vid sida med. Himlen visar sin allra sannaste färg och jag ser hur många lönnar staden har. Lönnens löv har den härligaste av alla höstfärger: rödguld. Luften är klar och genomsläpplig – i solen är det varmt, i skuggan ligger kylan som Morran och gränsen mellan de två världarna är ett rent snitt. Här finns inga gråzoner eller mellanlägen.

Nyss gick jag genom Park Josipa Jurja Strossmayera på väg till polisen i ett ärende jag nu förtiger för att inte dra otur över förloppet. Jag förundrades över gräsmattornas oemotsägliga grönhet. ”Detta är färgen grön”, sa gräset.

bild1-43

Och jag kom ut från polisstationen igen med samma märkliga snabbhet som sist. Magi? Så hastigt utsläppt gick jag uppåt längs Petrinjska och nådde korsningen med Ulica Ignjata Đorđića och tog en bild på den där husväggen med snäckorna som lurar ögat så säkert.

bild2-43

Jag sneddade över ett hörn av stora torget, vek in på en stump av Vlaška och klev ut på en gräsmatta och knäppte en bild på husen där med domens klädda torn och himlen som bakgrund.

bild3-43

Och så fortsatte jag uppför backen mot platsen framför domkyrkan, där jag, innan jag svängde in mot Dolac för att köpa olivolja från trakten kring Šibenik, fångade in den förgyllda Maria högt uppe i det blå.

bild4

Kommentera