Det är nog över ett år sedan Londi och jag gick den där ända från det första året invanda morgonrundan utmed de små gatorna Kornatska, Čiovska och Brijunska. Ibland beror ändrade vanor på ingenting eller ska jag säga på slumpen? Men de kan förstås ha mer eller mindre klara orsaker också. I det här fallet är det nog en blandning. Först blev det bara så att vi tog andra vägar och sedan, när jag ville återknyta till de gamla vanorna var det kanske för varmt för Londi att gå så långt eller så ville jag inte gå så långt i regn och blåst, nu när Londi går så mycket långsammare än förr. Och utan Londi känns det inte som om jag kan gå där, inte ofta i alla fall.
I förmiddags när vi gick ut kändes luften smeksamt mild, solen kom och gick bland molnen men mildheten bestod. Jag tänkte att detta var den rätta tiden för vår gamla runda och jag tänkte lite på valnötterna som kunde ligga längs vägen. Så efter att jag hade plockat en liten vindruvsklase hos ”Honom” (”samo uzmite”, hade ”Han” ju sagt) svängde vi av från Rapska in på Kornatska. Hundarna skällde inne hos ”Picasso” när de fick syn på Londi, men vi gick vidare. Vi stannade lite utanför det lilla huset som jag för tre eller fyra år sedan funderat på att köpa. Nu är det sålt, men det verkar inte som om den nya ägaren har gjort särskilt mycket för att rusta upp det. Kanske är det för dyrt. Strax för undergången under den stora genomfartsleden Slavonska svängde vi in på en liten gångväg. Londi hittade mycket att lukta på och en liten smutsvit hund sprang fram och hälsade. Några män satt på bänkar vid ett av parkborden med ölflaskor uppradade framför sig. Vi gick förbi, varken snabbt eller långsamt och snart var vi vid ”Kattbalkongen”. Idag var det bara två katter där, en röd och en svartvit. De följde oss med blickarna. Londi hittade en brödbit i en pöl och en liten dragkamp utspelade sig mellan oss – båda vann, det vill säga hon slök halva. Och så var vi framme vid bordtennisbordet av kantstött och avflagnad betong – en gång var det säkert helt grönt på ovansidan – och den lilla fotbollsplanen. Här börjar Čiovska och här står ”Katthuset”. Kanske minns ni det, annars är det bara att titta in i länken. Något har hänt här. Nästan alla snår och buskar är borta och inga små skålar eller bunkar med kattmat står vid stängslet. Och vi såg ingen katt.
Kommer människor att flytta in här? Kommer huset att rustas upp eller kommer det att rivas? Jag hoppas på det förra, för det är ett ganska vackert litet hus. Nej, jag tänker inte försöka köpa det. Londi snokar lite utanför grinden, men snart drar vi vidare. Vad tänker hon? Känner hon igen sig? Påminner vägen henne om andra tider? När vi går vidare längs Čiovska ser det precis ut som förr, de gamla skjulen är kvar och det låga gröna huset…
Jag rotar lite under ett valnötsträdet i hörnet mot Brijunska, men hittar ingen bra nöt att knäcka. När vi går längs trädgårdarna vid Brijunska insuper jag den tunga lukten av övermogna druvor och jag tänker något vagt om att ännu går vi här, ännu är vi två…