En resa efter suddiga minnen och bilder

Idag, kanske i denna stund, opereras Londi och jag vet inte riktigt vad jag ska göra medan jag väntar, så jag sitter på tåget mot Sarajevo igen – i tanken denna gång. Jag reser några suddiga bilder fram. Tagna genom en smutsig ruta. Strax efter Sisak, ännu i Kroatien, rusade tåget fram genom ett förvildat busklandskap. Plötsligt lyser det färgglatt – gult, rött, blått – i bullliga formationer. Täcken på en tvättlina, kuddar på marken. Ett zigenarläger! Några barn vinkar till mig medan jag tar bilden. Jag vinkar tillbaka för sent.

bild1-36

Den där speciella hemkänslan. Min medresenär på den första sträckan – jag vet inte om ni minns honom – kliver av strax före gränsen till Bosnien, gränsen han kallar ”velika granica”, den stora gränsen. Jag funderar lite över vilken gräns som kan vara ”mala granica”, men hittar inget svar. Hrvatska Kostajnica heter hans station och han ser lite förlorad ut där han går med sin ryggsäck på ryggen. Lukten av svett och öl är kvar hos mig i kupén.

bild2-36

Tåget dunkar vidare och vi når Prijedor i Republika Srpska. När jag satt där i verklighetens kupé för några dagar sedan, tänkte jag på kex-och rånfabriken som jag lärt mig finns där. Och jag kände mig lite barnsligt stolt över detta vetande. Nu när jag bara reser ”retroaktivt” i tanken och vet lite mera genom tiden i Sarajevo och efteråt, tänker jag på alla massgravarna som finns runt Prijedor. Så många.

I Prijedor, som på så många andra ställen längs den här sträckan, stiger man av utan perrong. Man kliver ut ur tåget rakt ner på marken och går sedan över spåren, som den unge mannen på bilden här.

bild3-36

Genom resan har jag lärt mig att Republika Srpska är mycket större än jag trodde förut och jag vet nu att större delen av min färd gick genom den ”entiteten”. Ja, av någon anledning använder man detta underliga ord när man talar om de olika delarna av detta sargade, styckade och återstyckade land. Och jag har lärt mig att man i Republika Srpska tycker att det är eländigt, slarvigt och vanskött nere i Federationen. Jag ser många ortodoxa kyrkor men också några moskéer från mitt tågfönster på vägen genom RS. Här syns en av kyrkorna genom smutsrutan. Vi befinner oss strax före Banja Luka.

bild4-36

Efter Banja Luka följer en lång sträcka – timmar – förbi kyrilliska skyltar och ortodoxa kyrkor. Först vid Doboj ändrar det sig och blir lite blandat både vad gäller alfabeten och gudshus. Den stora moskén ni ser står strax efter Doboj, vågar inte säga ”söder om” ifall järnvägen inte följer väderstrecken.

bild5-36

Sedan far vi in i Federationen. Men det visste jag inte då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *