Vi gav oss ut i gummibåt i lördags eftermiddag, Alessandra, Piero och jag. Färdens början – och slut – var i Villaggio del pescatore strax under Castello di Duino. Efter några timmar nådde vi Isonzos delta, det extrema lågvattnet tvingade oss till en lång omväg ut i havet.
Men så var vi där och vattnet bytte från salt till sött och hägrarna glidflög över oss eller vandrade inne i vassen. Världen blev till något väldigt vågrätt, lugna vatten ramade av vassdraperier, en hög blå himmel, fåtaliga men distinkta trädsilhuetter. Och ljuset sjönk och blev allt rödare. Det stilla vattnet blev till den mest perfekta spegel.
Så nådde vi ett strömmande vattenskäl. Mitt i vattnet stod två stolpar med skyltar som visade vägen till Trieste och Venezia. Vi läste andäktigt namnen och kände att vi var där världen börjar och slutar.