Nu är vi framme vid landskapslagarna i översiktskursen i svensk litteratur här igen och även om jag läst avsnittet Om ärekränkning många gånger, så hajade jag till när jag igår läste stycket på nytt.
Om ärekränkning
Ger man okvädningsord åt man: ”Du är ej mans make och ej man i bröstet.” ”Jag är man som du.” De skola mötas vid tre vägars möte. Kommer den, som ord har gett, och den kommer ej, som ord har fått, då må han vara, som han blivit kallad. Han är ej edberättigad och ej vittnesgill, varken för man eller kvinna. Kommer den, som ord har fått, men icke den, som ord har givit, då ropar han niding tre gånger och gör märke på marken. Då vare denne så mycket sämre, som han sade det, som han icke tordes stå för. Nu mötas de båda med fulla vapen. Faller den, som ord har fått, för honom bötes halv mansbot. Faller den som ord har givit; ordförbrytelse är värst, tungan är huvudbane; han ligge ogill.
(ur Äldre Västgötalagen)
Förr – för ska vi säga trettio-fyrtio år sedan – tedde sig nog tänkesättet här avlägset och bortlagt, men nu verkar det från år till år krypa allt närmare inpå oss igen. Att lägga stor vikt vid att inte bli kränkt får allt större spridning. Och ”heder” och ”ära” brer ut sig som något som har relevans på den samtida spelplatsen där människor möts. Å andra sidan komplicerar väl själva förolämpningen här saken något. Det är helt klart att den i sig intimt hör ihop med det uråldriga i ”kränkning” och ”ära”, men att formulera en förolämning med orden ”Du är ej mans make och ej man i bröstet” går väl inte i dagens Sverige? – för jag försöker alltså tala om Sverige här. Lasset stjälper eller tiderna krockar.
”Tungan är huvudbane” är naturligtvis ett tänkvärt uttryck. Låt oss meditera över det en stund. (Tystnad.)
Sedan måste jag erkänna att både platsen ”vid tre vägars möte” och den här sekvensen: ” då ropar han niding tre gånger och gör märke på marken” har en inte obetydligt dragningskraft på mig. Ett magiskt moment som ropar in reptilhjärnan på scenen. Eller ser embryot till konsten och poesin ut så här?
Intressant och relevant text som jag delat till mina ”följare” på Twitter. Du skriver att ”Du är ej mans make och ej man i bröstet” inte kan användas i dagens Sverige. (Har du försökt?…) Men jag tror att det kan användas som ett, låt vara arkaiskt, uttryck för protest mot de vettlösa krav på ”respekt” som i allt mer hotande toner kommer från diverse grupper och individer. Och respekt skaffar man sig genom att vifta med skjutvapen och knivar. Men det gör inte någon till mans make”.
Orden ”ära”, ”heder” och ”respekt” har approprierats av avgrundsdjupa mörkmansrörelser och hör numera hemma på språkets sophög.
Tack Bengt, för din kommentar. Jag har nog inte tänkt färdigt kring det här, men helt klart står att texter som den här verkar ha mer med vår tid att göra en för några årtionden sedan. Ja, sant att ”heder”, ”ära” och respekt har blivit gravt nedsolkade.