Staden Zagreb ligger utrullad som en matta över ett landskap som går från slätt och flod (Sava) till en långsam ibland något böljande höjning ett stycke uppför berget Medvednica. Detta gör att stadsdelarna blir olika på ytterligare ett sätt än vad som är vanligt för delar av städer. Luften till exempel är annorlunda här nere än den är i de övre delarna som ju redan börjar klättra på berget. Härom dagen var jag uppe i Gračani. Här ser ni spårvagnshållplatsen i Mihaljevac, där spårvagnen nerifrån stan ha sin ändhållplats och den lilla vagnen upp till Dolje med sin vändkrets i gröngräset tar vid.
Utsikt från vagn 15 under dess klättring uppför backen. Det man ser är landsbygd eller bergsbygd med plötsliga inslag av osannolika skrytbyggen. Ofta springer det hundar på spåren och spårvagnsförarna måste alltid vara beredda att snabbt dra i bromsen.
Jag steg av i Gračani just när mörkret höll på att falla, men jag lyckades ännu fånga silhuetten av den lilla kyrkan uppe på berget med min kamera. Samtidigt drog jag in höjdluften och blomdoften i lungorna.
