Igår kväll såg jag Shadowlands i regi av Richard Attenborough med några väninnor på Kino Tuškanac, en av dessa mytiska zagrebska biografer.
Lokalen i sig är värd ett besök eller snarare flera. Varje gång jag ser en film där, tänker jag på var jag är. Byggnaden är inte insmickrande, den är stor och materialet är betong och gångarna därinne är breda, så det går lätt att föreställa sig fordon som dunkar fram. Storjugoslavisk tid härskar där inne. Belysningen är måttfull, men det finns flaskhållare vid varje plats och man sitter bekvämt i den lite nötta plyschen. Nå, men det visades alltså också en film där denna kväll, Shadowlands, som sagt. Ljudet svajade ibland betänkligt och filmen var textad på serbiska så Jack hette Džek och Joy Džoj.
Men filmen var oändligt vacker, en tragisk kärlekshistoria, en vacker engelsk trädgård, slingrande lantliga vägar genom ett landskap av böljande gröna kullar, subtila leenden på Anthony Hopkins’ läppar. När Jack och Joy är på en utflykt några veckor före hennes död uttalar hon de här orden om framtiden (then): The pain then is part of the happiness now. När jag hörde den meningen, där jag satt i mörkret med en burk Karlovačko i flaskhållaren bredvid mig, tänkte jag att den måste jag minnas, för där anade jag att filmens kärna kunde befinna sig. Tårögd lät jag orden gå fram och tillbaka i huvudet och jag räknade dem, nio, och jag såg till att jag visste positionerna för ”pain” och ”happiness” i ordraden. Ja, lite galen är jag nog. Alldeles i slutet av filmen, efter hennes död, uttalar han (Džek) samma mening men med orden i en annan ordning. Pain.
Efteråt gick vi de första stegen ut från biografen lite inåtvända och tagna. Jag var dubbelt tagen, eftersom jag också var upptagen med mitt mnemotekniska rotande.
Ibland undrar jag om jag lever i nuet eller om jag alltid i huvudet ”skriver” på någon berättelse om det nu som just flyger förbi. Och ändå vill jag svara ja på det, ja, jag lever i nuet – också. Kanske skulle jag kunna använda den där ordraden om ”pain” och ”happiness” för att visa hur jag menar…