Hon har väl en ganska bra tassföring, denna svartpälsade ”labradorica”?
Vart är hon på väg? Är det hon som bestämmer? Eller är det jag? Det är nog jag, efter en stund i alla fall, senast vid första upphittade eller framkrafsade benbit. Ibland undrar jag vad Londi skulle göra om hon fick en ”fridag” från mig. Skulle hon äta ihjäl sig på skräpmat i buskarna eller skulle hon vila i gräset? Eller skulle hon skaffa sig en ny matte eller husse? Någon som vill klia henne i timmar och bjuder på mat och husrum. Fast husrum är kanske inte så viktigt, inte nu när våren är här.