Igår kväll när Londi och jag släntrade hemåt längs Hvarska rullade månen upp mellan husen. Den såg ut som om den klättrade och studsade. Nej, den är inte full, sa kalendern, än har den lite tid att fylla sig med och bli rundare. Och jag tänkte på detta att det finns särskilda sagor om just februarimånen, som ju balanserar på ett helt eget sätt i världsrymden.
