Vårsöndag – vår söndag

Igår var det en sådan där drömdag. Solens strålar strömmade in i vårt hörn av världen, luften var stilla och mild och under eftermiddagen nådde temperaturen 18° i skuggan. Vår – proljeće.

Morgonen blev till en lätt, blå slinga med vita molntussar. Londi och jag gick den ”stora rundan” förbi katthuset och den vackra trädgården och sedan utmed Zlarinska och runt hörnet vid Bar Goran och till sist förbi ”Picassos hus”, men ”Picasso” syntes inte till, ute med hunden kanske. Ja, och när vi kom tillbaka till vår park, så satt Stanko på bänken under valnötsträdet. Han frågade ”Hoćemo…?” (”Ska vi…?”) med en handrörelse mot baren och jag svarade ”dobra ideja” och så gick vi.

Och nu tycker ni att den här historien har ni hört förr och det är alldeles riktigt. Detta är ett exempel på livets allra skönaste monotoni.

Vi satte oss i solskenshörnet och beställde vårt kaffe och Londi fick vatten och drack det på ett mycket fint sätt. Ona se zna ponašati u gostionici. (Hon vet hur man uppför sig på en restaurang.) När kaffet kommit på bordet sa Stanko lite oväntat något om Oden, men det är klart, jag kommer ju ifrån ett fjärran land där man en gång haft en sådan guddom. Så visst. Och jag svarade något om Hugin och Munin, ptice, fåglar. Till sist tog jag till tyskan och sa "Rabe" och det ordet kunde Stanko. ”Gavran je simbol smrti”, sa han. Korpen är en symbol för döden. Ja. Folk kom förbi och hälsade. Dobro jutro, dobar dan, beroende på hur tidigt på dagen de tyckte att det var. Stanko gjorde en svepande gest mot gräset under lindarna och björkarna och sa med låg röst: livada. Det betyder ”äng”, fast de där grästuvorna under träden är förstås ingen äng, men ”livada” är ett vackert ord så jag svarade: lijepa riječ. Och idén om en äng här under huset är också vacker.

På eftermiddagen tog jag spårvagnen in till stan och gjorde en stadsvandring med mig själv uppe i Gornji grad. Staden log och jag njöt av dess skönhet och den ljumma luften och tänkte att så här… Allra minst tänkte jag på mina bekymmer. Vad är det, bekymmer? Jag bara gick och såg och såg och gick. Och drog in vårluften i lungorna.

Kula Lotrščak och kugghjusbanans övre station

glimt från Tkalčićeva

katedralen