Ljusa dagar

Plötsligt känns det tydligt att vi är långt förbi vändpunkten, vi går med långa steg in i den ljusa tiden. Allt är lättare.


man anar här små rester av vinterprydnader, men de ser redan lite underliga ut

Jag vet ingen som är så beroende av ljuset som jag, men å andra sidan vet jag ju mest om just mig av alla människor i världen. Det är ju bara mig jag hela tiden ser från insidan, dag som natt. Ja, vilken upptäckt, säger kanske någon. Ja, vilken upptäckt.

13 tankar om “Ljusa dagar

  1. Tack! I ett Varberg med blåst och snödrev behövs tanken på en vändpunkt mot ljuset. Och det där att känna sig själv. Är du alltid säker på det? Ibland förvånar jag mig själv.

  2. Hej Lennart, nej, du har förstås rätt, jag är inte alltid så säker på att jag känner mig själv, men jag har i alla fall rätt svårt att hemlighålla saker för mig själv.

    Jag hoppas vintern låter bli att komma hit i år. Förra året hade vi ju massor med snö och kallt var det också. Det kunde räcka för två vintrar.

  3. Kanske säkrast att köra ett varv till…

    PS Här är förresten plötsligt 16° i skuggan – sommarkänning i luften.

  4. Bered dig nu på vinterns andra attack, kölden. Den första, mörket, klarade vi bra. Men kom ihåg att när man börjar få vårkänsla är det lite som när en maratonlöpare ser målsnöret.

  5. Tycker det är typiskt vinterhumor att du kallar det ljusa dagar och så är det bara tornen som lyser ; )

    Idag en halvtimme senare solnedgång här. Fullt med snö. Man tackar.

  6. Jo, Björn, det måste nog bli kallare igen, men inte den närmaste tiden. Vi har ”öppet mot söder” här nu, så luft från långt sydligare breddgrader far in här utan hinder.

    Gabrielle, bilden är kanske inte så väl vald (utom just för vinterhumor då). Det är ju nästan kväll där och då har ljuset dragit sig tillbaka upp till tornen. (Jag har en relevantare, men tyckte denna var snyggare.)

  7. Minns du, Bodil, när mumintrollen hade klättrat upp i våra träd? Precis så är det nu igen. Mycket snö och ljusare dagar. Vackert!

  8. Marlena, jag minns INTE, fast jag inser att det är konstigt att jag inte gör det. Kan du berätta?

    Tack Björn – nu kanske du också får veta detta extra om mumintrollen…

  9. Jag letade mig tillbaka i din blogg och hittade dina inlägg och vackra bilder med snöfigurationer. Det var då jag såg muminfamiljen i äppelträdet. Nu är de tillbaka, efter flera år..

Kommentera