Fundering kring hårtvätt

Ibland när jag stannar upp och försöker fixera mina stämningar mitt inne i ögonblicken, upptäcker jag underligheter, inga intressanta egentligen, men utan tvekan underligheter. Att tvätta håret är till exempel en vardaglig syssla som de flesta någon gång måste ta itu med. Hur ofta man gör det beror på hår, läggning, tillfällig belägenhet, omgivning och säkert ytterligare några saker. En vanlig intervall ligger någonstans mellan ett dygn och en vecka, tror jag, och jag är ganska vanlig. Och ändå är jag nog lite konstig just här. För några veckor sedan stannade jag upp mitt inne i en banaltrivial tanke som rörde nästa hårtvätt. ”Jag borde nog tvätta håret nu”, tänkte jag eller hade jag just tänkt inför mitt inre observerande öga. Och vad såg jag då? En stark känsla av olust, en vilja att smita undan blandad med en ”insikt” om att det nog vore bäst att få det gjort. Efter denna ”mikrostudie” av mitt förhållande till beslut om hårtvätt har jag haft en förhöjd uppmärksamhet riktad mot mina stämningsförlopp i samband med just denna aktivitet. Och se – det är alltid likadant, alltid samma missmod, samma vantrivsel och de två vägarna: smita eller få det undanstökat. Sedan har jag upptäckt att det finns en brytpunkt just i det ögonblick då jag låter duschens vatten strila över huvudet. Fram till den punkten pågår en inre brottning mellan de två sidorna, en sur och olustig kamp, som sliter på humöret på ett överraskande intensivt sätt. Efter det ögonblicket är jag mentalt på ”den andra sidan”, det finns inga beslut att fatta, ingen kamp att utkämpa, det är bara att överlämna sig åt rutinerna, som med ett slags automatik följer varandra slag i slag, den ena tråkigare än den andra, men tanken är fri att syssla med annat och lämnar då på lätta vingar badrummets trånga värld.

Vad kan man lära av detta månntro? Inget kanske.

8 tankar om “Fundering kring hårtvätt

  1. Jo då, Bodil, man kan lära att man inte är ensam om att känna så.
    En eloge till din förmåga att så mästerligt beskriva denna vånda.

    God fortsättning på det nya året!

  2. Kul, Marlena, ett slag tänkte jag att det här kanske blev lite väl insnöat (vad är förresten snö?), men se där, det finns i alla fall en utom jag som har detta besynnerligt komplicerade förhållande till hårtvättsplikten!

    God fortsättning!

  3. Italienska kvinnor löser problemet så här: vado dalla parrucchiera. Det är inte ruinerande att gå till hårfrisörskan där.

  4. Jag är rädd att jag skulle få ännu större noja om jag var tvungen att gå till hårfrisörskan så där två gånger i veckan. Och jag vet rätt många italienska kvinnor som inte löser problemet på det sättet…

  5. Själv har jag sånt där tjockt hår som bara blir snyggare och snyggare i nästan två veckor. Men jag har samma uppskjutarjävel som du. Fast värre. Å andra sidan har jag ingen hund att tvätta längre. Så på det sättet kommer man liksom ur rutinerna. OBS, rycker upp mig vid besök, och annat samliv.

    (Roligt skrivet,Bodil. I love it when you go a li-i-tle crazy 😉

Kommentera