Nu har jag äntligen fått den i händerna, Ilma Rakusas roman Mehr Meer, som jag blev så gripen av när hon läste ur den här i Zagreb i början av förra sommaren. Nej, den är inte min, den är lånad av en vän, men så småningom ska jag skaffa mig ett alldeles eget exemplar.
I de få kapitel jag hittills har läst – jag kommer att läsa den här boken mycket långsamt – har jag rest en sträcka med Rakusa i hennes barndoms landsändar. Så här inleder hon på ett ställe mitt i något annat:
Den Osten Europas, über den sich das Netz der Familiengeschichte breitet, habe ich kreuz und quer bereist, meistens auf Schienen.
(Det östliga Europa, där min familjehistorias nät breder ut sig, har jag färdats igenom kors och tvärs, mest på skenor.)
I kapitlet ”No memory” , som handlar om ett återbesök i den lilla födelsestaden Rimavská Soboto (nu i Slovakien, vid andra tider i andra länder) fastnar jag särskilt vid den här korta meningen:
Ich erkenne den Reiz der Übersichtlichkeit: in diesem Karree geht keiner verloren.
(Jag blir varse överskådlighetens tjusning: Inom denna fyrkant går ingen förlorad.)
Ja, ni ser, hon går nästan inte att översätta och när jag en gång ger mig in på att översätta den här boken på riktigt, så ska det bli något helt annat än de här små matta försöken!
Det här är alltså egentligen inte någon roman, det är ett slingrande poetiskt minnesspår, där varje ord har sin utvalda plats. Detta säger jag och vet jag, trots att jag ser att hon ibland låtsas vara slapp och slarvig och skriver ”etc, osv, vad vet jag”. Men hon lurar mig inte med sådana enkla finter.
Hej Bodil och god fortsättning på det nya året! Jag ville reagera samma dag som du skrev om Mehr Meer men hann tyvärr inte. Jag skulle också vilja läsa boken av Ilma Rakusa (är absolut av intresse för mig) men måste vänta på din översättning 🙂 Du har alltså planer på det? Skulle vara jätteroligt!
Hej Eva, jag önskar dig också allt gott. Nu när du dyker upp här, så slår det mig att Ilma Rakusa nog är mer slovakisk än ungersk kanske, fast hon är från nästan överallt i centrala och östra Europa. Såg nyss att en länk av familjen når in i Polen och Litauen. Hennes far var väl mest sloven, men modern är från ”överallt”.
Mina planer är kanske inte så lätta att förverkliga, men de finns där, ja. Här är en vacker rad som talar om trädgården i Ljubljana: ”Der Garten war ein Reich, reich an allem.” På svenska: ”Trädgården var ett rike, rik på allt.”
Ja, Rimavská Sobota (på slovakiska), den delen av Slovakien tillhörde både Ungern och Österrike vid olika tidpunkter. Intressant att hon är född där… och de olika bitarna i hennes kulturella tillhörighet, helt fascinerande!
Vad vackert det låter ”Trädgården var ett rike, rik på allt.”
Det finns säkert en rad passager i boken som skulle säga dig mer än de säger mig, eftersom du känner platserna i åtminstone en av hennes världar. Själv känner jag igen mycket i hennes Trieste och något i hennes Ljubljana. Men jag har alltså bara kommit ett knappt hundratal sidor in i boken.