Bagno Ausonia

En av de två härligt solgenomlysta dagarna då jag var i Trieste i början av den gångna veckan, bestämde jag mig för att gå ut till Bagno Ausonia och ta ett dopp och sola lite. Mitt lilla bagage förutom badsakerna lämnade jag hos Loukas vid Piazza Venezia och så gav jag mig av österut längs strandvägen som hela tiden byter namn.

Efter knappt tio minuter kom jag förbi La Lanterna, ett bad med skilda avdelningar för kvinnor och män, och strax därpå var jag framme vid ingången till det charmfullt nedgångna Bagno Ausonia. Jag fick senare veta att badet är reslutatet av en sammanslagning av de ännu äldre Bagno Militare Sant’Andrea och anläggningen Savoia. Det hela påminner något om en oljeplattform som kommit ur bruk och det kostar tre euro för vuxna att gå in (förra gången missade jag att betala för det var så mycket folk). Efter att ha betalat gick jag ut på trärampen. Det var inte mycket folk där och de flesta av dem var nog minst 70 år gamla, en del lätt eleganta, så som bara italienare kan vara, andra lite enklare klädda eller oklädda. Jag slog mig ner på en plats med utsikt in mot land över smal vattenstrimma. Det jag såg var slitna fassader, betongramper, vittrande betongtrappor och en skylt med texten "Salviamo il Bagno Ausonia". Ingen vistades där.

Badade gjorde jag åt det andra hållet ut mot havet. Ja, jag badade alltså i havet. Sedan låg jag och dåsade i solen och lyssnade på personalens samtal om hur smutsigt ett av golven var och om algerna som växte i det. Och plötsligt överröstades alltsammans av motorljudet från något skrubbredskap. När det tystnade hörde jag hur en försenad badarbetare fick en utskällning av en stenhård äldre kvinna, som verkade bossa över alltsammans. Hon upptäckte sedan att jag tjuvlåg på en av solstolarna. ”Men jag har ju redan betalat tre euro”, försökte jag. ”Sì, per l’entrata”, fnös hon. ”Tror ni att solstolarna är gratis?” Jag trodde ingenting och klev av plastmöbeln och la mig på plankorna och fortsatte att slappa medan jag lät blicken glida över vattnet, plattformen och ramperna. ”En bra plats”, tänkte jag belåtet.

Kommentera