Donne di Trieste

Om man följer Via Cesare Battisti från Caffè San Marco ungefär ett kvarter uppåt kommer man till ingången till den stora parken Giardino Pubblico. Vi är alltså i Trieste, men det visste ni ju redan, elller hur? I Microcosmi av Claudio Magris finns det både en berättelse om Caffè San Marco och en om Giardino Pubblico. I texten om parken talar Magris mycket om de många statyerna och bysterna av berömda män som är placerade i parken. Jag hade ett särskilt berörande minne av avsnittet om Umberto Sabas fågelbeskitna byst, så jag letade fram det igen:

Quelle macchie schizzate dagli uccelli non deturpano il busto di Saba, ignaro di ribrezzo per qualsiasi umore vitale e capace come i bambini di trovar piacere pasticciando qualsiasi melma ed estraendo perle purissime.

De där fläckarna som fåglarna skvätt vanställer inte Sabas byst, för han känner ingen avsmak för något som hör livet till och som barnen kan han finna glädje i att kladda med vilken gegga som helst och ur den plocka fram de renaste pärlor.

Som sagt, Magris talar om byster och statyer av berömda män, men han nämner inte de två kvinnor som ”står byst” i parken. Jag vill visa er dem, tillfälligt prydda med exponater (kanske finns inte det ordet) från en utställning i det berömda bokkaféet Knulps regi.

Här ser ni Anita Pittoni (1901-1982), modeskapare, författare, konstnär och grundare av förlaget Zibaldone med fokus på triestinsk 1900-talslitteratur. Dessutom höll hon under 1950- och 60-talet en litterär salong i sitt hem:

Denna andra kvinnan bland bysterna är Letizia Fonda-Savio (1897-1993), dotter till den store triestinske författaren Italo Svevo. Hon ägnade mycket energi åt att göra faderns verk känt och tillgängligt för läsare. Dessutom var hon engagerad i Röda korset och i arbetet för att stödja de triestinska familjer som förlorat sina män och söner under andra världskriget.

Och här till slut finns en pedagogisk text om Giardino Pubblico och alla dess statyer och byster. (Tyvärr bara på italienska, men bilderna säger också sitt.)

PS Min översättning av Magris-citatet här ovanför är lite "höftad".

Kommentera