Sista etappen på Londis och min stora sommarresa gick genom Slovenien – med bil. Vi hann med ett uppehåll i Triglavski narodni park som sträcker sig över ett stort område av Sloveniens nordvästra hörn. Triglav är Sloveniens högsta berg och namnet betyder ”den trehövdade”, för berget har tre toppar. Jag har tidigare ordat om detta på det här stället. Och – detta har jag nog däremot inte sagt tidigare – här uppe bland Triglavs toppar har sagans gyllenhornade stenbock Zlatarog sina otillgängliga marker.
Se här några bilder från detta dramatiskt natursköna område:
För (oss) er som lockas av landskapets vertikaler:
Londi svalkar tassarna i Sava Dolinka:
Bodil,det har varit (och förblir) en fröjd att resa med dig (er) genom Europa. Idag är det vild vacker natur, men det jag framför allt fäst mig vid är de undersköna småstadsmiljöer du visar. Jag drömmer mig tillbaka till 1980-talets tyska tågresor med mina två äldsta barn. Vi hoppade av på platser vi inte visste ett dugg om och upptäckte sådana miljöer. Vi kom till Boppard av en sådan slump. Blev så förtjust att jag sedan återvände dit vid flera tillfällen, en gång bara för att sitta på en höstöde krog vid Rhen och skriva (det glömmer jag aldrig!). Det var vid den tid då tv-serien Heimat börjat sändas och plötslïgt insåg jag att jag satt ganska nära det landskap där serien utspelade sig (Hunsrück). Så tack Bodil!
Hej Thomas, tack för din kommentar! Ja, tågresor, sådana där långsamma tågresor, då man stiger av både här och där och någon annanstans, är något särskilt. Visst blev det lite för mycket för Londi ibland, men nu har hon hämtat sig och jag tänker också att jag antagligen inte att hade givit mig på att resa så här om jag inte på grund av henne varit tvungen till det. Och ändå är detta det bästa sättet. – Ett förfärligt ologiskt resonemang det här.
Även jag har följt dina resor med stort intresse. Särskilt de tyska städerna du besökt stimulerar till egna resor i detta land som alltför många antingen bara passerar högt uppe i luften eller svischar förbi på autobahn.
Men också Slovenien och Kroatien, ett par av de återstående få länder i Europa som jag ännu inte besökt. Även där är det roligt att ta del av dina mycket personliga reseintryck tillsammans med Londi. (Jag är själv hundägare sedan ett par år och identifierar mig lätt med situationerna).
Tack Einar, trevligt att veta att du är med och läser och tittar här. Ja, jag har sett din lilla hund på bild i din blogg, så jag vet.
Bamberg är nog den stad som jag blev mest överväldigad av under den här resan. Jag hade varit där tidigare, men var ändå inte riktigt beredd på den sagolika atmosfär, som man dras in i när man går där på broarna eller genom de medeltida valven. Som jag sa någonstans här, så skulle jag väldigt gärna vilja göra en tysk stadsresa, alltså en resa genom några vackra tyska städer i det lilla formatet, någon gång.
Bamberg – det är dessutom en stad med en orkester av mycket god klass, Bamberger Symphoniker. Det finns med andra ord mer än en anledning för mig att notera den staden som ett kommande resmål.
Var det inte uppe i de där trakterna som Claudio Magris med fru, såg en björn? Eller kanske de bara hörde talas om en björn. Det var så jag förstod att det vilda fanns även i hans kulturkrets. Inklusive skogekära bergsbor.
Och nu märker jag att jag har glömt det viktigaste eller mest speciella med Bamberg: Bamberger Reiter, som sitter där på sin späda häst, själv också finlemmad och lätt, där högt uppe i halvmörkret intill en kolonn i domen, stigen rakt ur medeltiden, som vore han en bror till Walter von der Vogelweide…
Björnarna finns nog snarare här under Triglav. De finns här helt säkert.