Den här sommaren ser jag genom en lycklig serie tillfälligheter mer av Kroatien än någonsin tidigare. Nu har jag två resor till Istrien, en till Zadar och öarna Ugljan, Pašman och Murter och så denna fjärde och nog bästa (hittills) med buss utmed landsvägar genom inlandet och ner till Zadar igen och sedan vidare utmed kusten till Primošten i Dalamtien.
Se här några bilder från första hälften av nedresan.
På landet någonstans söder om Karlovac:
Jag lutar mig i fantasin över räcket ovanför ett av vattnen i Slunj och i mitt inre öra ekar titeln till Heimito von Doderers Die Wasserfälle von Slunj:
Någonstans här börjar nog Lika, ett område som det senaste kriget slet upp stora, ännu inte läkta sår i:
Korenica – här rastade vi både på vägen söderut och på tillbakavägen. En fascinerande, hopplös plats:
Landskapet talar med mäktig och allvarlig stämma här i Lika:
Kroatisk roadmovie? Fattas bara Bagdad Café.
Frågan är om inte den besynnerligt vaga ”restaurangen” i Korenica med rader av uppstoppade björnar därinne och två levande på gården utanför skulle kunna ta rollen som Bagdad Café och kanske till och med ge den en ny potential. I alla fall stannar bussen där utanför i en dryg halvtimme på båda vägarna. Folk stormar in på toaletterna, chaufförerna äter var sitt köttstycke, några köper öl, andra hasar håglöst iväg mot björnarna.