Tadeusz Różewicz – smakbitar

Sedan några dagar läser jag en diktantologi av den polske poeten Tadeusz Różewicz. Den heter recycling och den svenska översättningen är gjord av Irena Grönberg och Tomas Håkanson.

Många av dikterna är långa och slingriga som garn- eller sladdnystanet på bokens framsida. Jag ska inte läsa någon av dem utan en ganska komprimerad och liksom hårdkärnad eller kärnhård:

ett sista samtal

du svarade inte
på min fråga
satte bara fingret för munnen

sade Jerzy

är det ett tecken på
att du inte vill
att du inte kan svara

det är mitt svar
på din fråga
”vad har livet för mening
om jag måste dö?”

när jag satte fingret för munnen
svarade jag i tanken
”livet har mening just för att
vi måste dö”

ett evigt liv
ett liv utan slut
är existens utan mening
ljus utan skugga
eko utan röst

Men detta ska inte var det enda jag visar av Różewicz här. Jag har klippt ut en stump ur längre dikt. Här:

under mina åttio år
har jag märkt att ”allting”
förvandlas till en konstig soppa
– men en dödens soppa inte livets
jag drunknar i dödssoppan
ropar på engelska
help me help me
(ingen förstår polska längre)

Jag blir upprymd av denna vildsvarta humor.

Till sist vill jag läsa början och slut av dikten nyckeljakt:

Åh Gud! Jag glömde nycklarna
till Himmelriket
i bilen

utbrister en ung präst
utan särskild kallelse
men full av god vilja

en man som gillar ”mysiga hemmakvällar”
(citat ur annons…)
söker nyckeln
i en handväska tillhörande en äldre kvinna
med hus bil
och ”egen” (sic!) trädgård
gärna mullig
katolik

muntra fruarna i Warszawa
förvandlas
till mys-tikar
och snattrar som kaffekvarnar
säkert tibetanska (etc)

°°

PS Det kan hända att någon skulle gjort ett annat urval ur antologin…

°°

PPS Det finns en ny Herr Sleeman kommer-text i Salongen.

8 tankar om “Tadeusz Różewicz – smakbitar

  1. Den här ”vildsvarta humorn” är fin – och påminner mig om att jag nästan aldrig läser poesi nuförtiden. Det är dumt. Speciellt för mig som ständigt klagar på bristande tid. Några få rader kan vara sprängfyllda, motsvara hundratals prosasidor…

  2. Różewicz är läsvärd även om han kan vara lite lätt obegriplig ibland, men man förstår liksom varför. Och så är det ju den här ”funerala” humorn (ja, jag kunde inte låta bli att uttala det, även om det sannolikt hade varit bättre att behålla det underjordiskt) som utövar lockelse.

Kommentera