Tuškanac är en känd biograf, en stor park som klättrar upp mot berget Medvednica och en lång lång gata som också strävar uppåt uppåt. I det här området ligger många diplomatvillor i lugna avskilda miljöer med skön grönska insprängd här och där. Vid den hästskoformade tvärgatan Slavujevac har till exempel den svenske ambassadören sitt residens. Av olika anledningar har jag under hösten satt min fot där. Nu senast gick jag en liten runda för mig själv och hittade då ett övergivet hus vid Tuškanac någonstans mellan Slavujevac och Vijenac. Jag har ett speciellt förhållande till ödehus till deras övergivenhet till deras förbindelse med det förflutna.
Det här huset är stort och rymligt, knuttimrat och den vackra bågen i teglet kring takfönstret påminner vagt om hus jag sett i Sachsen, Bautzen kanske. Fönsterluckorna hänger på trekvart och några rutor är krossade, trädgården är en ris- och buskmark, men huset fortsätter att se kraftfullt ut ändå. På tomterna nedanför står två aldrig färdigställda vitaktiga villor med trist utseende. Ägartvister? Väntan på andra och bättre tider?
Det huset önskar jag att du kunde bli ägare till, Bodil.Det förtjänar kärleksfull omsorg.
Nu är jag kanske inte den idealiska husvårdaren, men fint är det. Än så länge.