Muggia är en av mina drömmars städer. Ni undrar kanske hur många jag har och jag måste svara att det vet jag inte. Det är säkert närmare tio år sedan jag sist satte min fot i staden och nu var jag då plötsligt här igen och såg de små husen vid havet.
I Muggia verkar tiden röra sig enligt en långsammare ordning. På dess ”calli” och ”campielli” lever det gamla Venedig vidare samtidigt som jag tycker mig finna en fläkt av Syditalien i gränderna här.
il duomo
Och var ligger då Muggia? Alldeles intill Trieste i sydväst, tvärs över bukten. Om man vill kan man ta havsvägen med il Delfino Verde. Och ett stenkast från Muggia börjar Slovenien:
