Vintern såg först ut att vilja gå förbi vår dörr det här året, men nu är den här, kanske inte med något större allvar, men marken är i alla fall lätt snöpudrad och det är kallt om händerna och det sägs att det ska bli kallare.
Londi tycker förstås att det är intressant med snö, fast ännu bättre är väl de godbitar som döljer sig under snön.
Gryningsljus över soptunnor:
Möte med förhinder med rottweiler:
Hemåt längs Zlarinska:
Oj oj vilken bagarvinter; det är ju bara lite mjöl kvar där på gatan, som vid bakbordet, och lite pudersocker på bilen. Kanske min morfar Konditorn skulle velat pigga upp det här med en marsipan ros, eller två…
Ja, och middagssolen tog även bort detta lilla puder. Lustigt, jag har också en konditor i släkten, åtminstone ”angeblich”, en Conditor Belling i Stolp (Słupsk på polska). Jag lägger en länk till en urkund här.
Upp och hoppa alla bagarbarn…
(jag kollar gärna länken när jag har mer tid)
Konditor tror jag inte det finns i min släkt, men i rakt nedstigande led på min pappas sida hamnar man hos en möllare utanför Ystad. Född 1547. Så på sätt och vis bidrog ju han till att bakverk eller i varje fall bröd kunde bakas.
Vi får väl starta en gemensam mjölblogg. Så småningom blir det bakelser.
Vad glad Londi ser ut. Den viftande svansen blir tydligt även på icke-rörliga bilder. Imorgon ska vi till Västra Götaland och möta Athene igen. Åh, vad jag längtar efter långpromenader i vinterskogen med henne. Fast det blir svårare med barnvagnen nu. Tur att man kan ta selen. 🙂
Hälsningar från U:a,
Constanze
Är Athene den där Berner Sennenhunden som du visat bilder av någon gång? Eller blandar jag ihop det nu? Det var i alla fall en stor hund, fast var det inte flera förresten?
PS Imorgon blir en svår dag. Då ska Londi opereras (steriliseras) för att hon inte ska få den där livshotande livmoderinflammationen igen. ”Alla” har rått mig till det, så nu böjer jag mig, men samtidigt känner jag mig som om jag sviker henne…
Jag tänker på både dig och Londi i morgon. Uppmuntrande klapp till Londi.
Tack, Ingrid.
Precis, fast hon är en Newfoundland. Men stor är hon iaf. Det fanns hennes bror Atlas också. Han dog strax innan jul 2010. Han hade en hemsk neurologisk sjukdom. Bakbenen lydde inte längre men veterinärärna hittade ingen orsak trots ett dussintal undersökningar. 🙁
Skickar varma tankar till er och håller tummarna att allt går bra. Det verkar att operationen är bra även om jag förstår dina känslor. Viktigast är ju att hon förblir frisk.
Kram på er 2!
Tack Constanze! Ja, det är inte helt lätt det här att ha en sådan makt över någon annan. Jag hoppas att beslutet är rätt.
Tråkigt att höra detta om Atlas. Ja, Newfoundland war det förstås, det borde jag ha kommit ihåg med tanke på Rollo i ”Effi Briest”. Den romanen har jag ju tillbringat år i.