En av mina anmödrar

En av mina anmödrar var Jette Halfpap. Hennes dotter hette Alwine Halfpap – min mormors mormor – och märkligt nog har jag en ”bevittnad avskrift” av hennes födelseurkund i en låda här:

AH

Av texten kan man se att Alwine Halfpap föddes den 21 juli 1843 i Cose – fast det finns ett handskrivet tillägg (av min Oma) om att hon enligt Elisabeth Schwartz skulle vara född i Kussow. Båda platserna ligger i östra före detta Hinterpommern.

Nu vill jag närma mig Alwine Halfpaps födelseattest på två vägar. Först ska min mor få ta till orda via ett utsnitt ur ett mail hon skickade mig för någon vecka sedan:

A propos släkten, så var alltså Alwine Halfpap Omas mormor och Jette Halfpap Omas mormorsmor – vad är dessa för mig och dig då? Tanken svindlar.

Och Erika Haas, som hållit i trådarna vid Raddatzträffarna samt sysslade med lite släktforskning (många fel i papprena), hade vi träffat i Kassel på vår cykeltur 1950 – hon och hennes syster var Studienrätinnen där –  1937 dog hennes man Georg Schmidt och senare gifte hon sig med en "Kunstmaler"Arnold Haas, som hon skilde sig ifrån.

Hennes morbror Max Raddatz var far till Ingeborg Raddatz, alltså "Tante Timm", min gudmor. – Ja, det var mycket…Inga uppgifter om min morfar Wilhelm Wangerin, som dog redan 1916 (Spanskan?), utom namnen på hans föräldrar, men det var ju inga Raddatzar. Ändå finns någonstans i Pommern en ort som heter (hette) Wangerin.

Beträffande släkten Raddatz se här!

Denna andra vägen till Alwine Halfpap går via ett utsnitt ur ett brev från min Oma till min far, skrivet 1976, det år då hon fyllde 80 år:

brev
början av brevet

Lieber Per Ivar!

Da ist also ein Teil der gewünschten Ahnentafel, von Rudolfs Frau Elisabeth (wohnhaft in Stralsund) aufgeschrieben. Ja, ausgerechnet meine gute Großmutter mußte ein uneheliches Kind sein. Deshalb war sie auch eine geborene Halfpap (nicht Ganzpap) und der Hauptattentäter war ein Conditor, der die Jette sicher mit seinen Kuchen becirct (gibt im Duden nur die Circe) hat. Und die Schwester von der Jette war die ”Magd” Mine. Jetzt würde man sie Hausassistentin nennen und sich wahrscheinlich alle zehn Finger nach der armen Magd lecken, die so toll zu arbeiten verstand. Ach, was steht da alles in der ”Beglaubigten Abschrift”, deren Richtigkeit sogar noch extra beglaubigt werden mußte. Ich selbst besinne mich aber, wenn auch dunkel, auf eine Cousine meiner Großmutter, ein Fräulein Halfpap, die auf mich einen so feinen Eindruck machte, daß ich vor Ehrfurcht fast erstarrte. Sie sah irgendwie wie eine Stiftsdame aus, schönes weißes Haar und ein weißes Bäffchen auf einer – wie ich annehme – schwarzen Seidenbluse. Meine Großmutter selbst war nicht minder fein. Uns Kindern erschien sie wie ein Engel mit all ihrer Liebe und Güte. Sie schenkte – wie auch meine gute Mutter – das Hemd vom Leibe. Mich selbst nannte sie oft ”kleine Hex”. Sie hatte gewiß ein schweres Leben mit all ihren vielen Kindern. Rudolf hat mich nach Photos von Euch und Euren Kindern, ebenso von Urschi gefragt. Sie sitzen da in Stralsund in einem so verkommenen Loch, kein Kino etc. Da würdet Ihr ihnen sicher eine Freude mit Photos machen. Er hat mich auch gefragt, ob meine Töchter auch so muntere Wesen seien wie ich. Na, das können sie selbst beantworten.

Brevet fortsätter en bit till, men jag stannar upp här och försöker mig på att översätta det. Ni som kan tyska ska förstås läsa det i original, för det har så mycket charm och just originalitet att en hel del nog inte går att få över till svenska. Ungefär så här skriver Oma till sin svärson, min far:

Kära Per Ivar!

Det här är alltså en del av släkttavlan du ville se, uppskriven av Rudolfs fru Elisabeth (bosatt i Stralsund). Ja, tänkt att just min goda mormor måste vara ett utomäktenskapligt barn. Därför var hon också född Halfpap (inte Helpap) och huvudattentatsmannen var en Konditor, som säkert ”bekirkade” Jette med sina bakverk (I Duden finns bara ”Circe” [på svenska Kirke, ni vet hon som förförde Odysseus]). Och systern var ”pigan” Mine. Numera skulle man väl kalla henne hemassistent och man skulle säkert slicka sig om munnen efter den arma pigan som var så bra på att arbeta. Ack, vad det står för saker i den ”bevittnade avskriften”, vars riktighet dessutom också extra måste bevittnas. Men själv minns jag, om också dunkelt, en kusin till min mormor, en fröken Halfpap, som på mig gjorde ett sådant utsökt intryck, att jag nästan stelnade till av vördnad. Hon såg på något vis ut som en ”stiftsdam”, vacker vitt hår och en vit (präst)krage till en – som jag antar – svart sidenblus. Min mormor själv var inte mindre fin. För oss barn verkade hon som en ängel med all sin kärlek och godhet. Hon gav bort – som min goda mor – allt hon hade ( egentligen: skjortan från kroppen). Mig kallade hon ofta ”lilla häxa”. Hon hade helt säkert ett svårt liv med alla sina många barn. Rudolf frågade efter foton på Er och Era barn, och också på Urschi. De sitter där i Stralsund i en förkommen håla, ingen bio etc. Ni skulle säkert ge dem en glädje med foton. Han frågade också om mina döttrar är lika muntra varelser som jag. Nå, det kan de få svara på själva.

2 tankar om “En av mina anmödrar

  1. Oma? Är det mormor typ på tyska?
    Vilken underbar handstil! Vår tids barn har sällan något som skulle kunna kallas handstil, trots att vi gamla, som lärt oss kalligrafera en gång har enfaldigt försökt att överföra åtminstone något till de nya generationerna.
    Nu slår det mig att det ändå finns unga som kan skriva fint; de måste helt enkelt ha ett intresse och/eller begåvning för detta? I så fall är det inte alls så att att det var bättre förr; det är helt enkelt så att det först nu som det är ”av var och en efter förmåga.”
    Jösses, det är ju en rent förfärlig tanke samtidigt…

  2. Ja, det är mormor – och farmor på tyska, fast i det här fallet är det mormor. Jag tycker mycket om min Omas handstil – det är verkligen en handstil. Dessutom tycker jag om hennes sätt att uttrycka sig, hon har liksom glimten i ögat när hon skriver. Och som trägen Fontane-läsare kan jag inte låta bli att se likheter med Fontane i stilen här. Han återgav väl den stil som levde bland människor i hans tid och denna stil fanns sedan kvar ett bra tag till.

Kommentera