Paul Celan: Blume

blomma

Jag har hittat en ”ny” dikt av Paul Celan, som jag nu läser mig in i:

Blume

Der Stein.
Der Stein in der Luft, dem ich folgte.
Dein Aug, so blind wie der Stein.

Wir waren
Hände,
wir schöpften die Finsternis leer, wir fanden
das Wort, das den Sommer heraufkam:
Blume.

Blume – ein Blindenwort.
Dein Aug und mein Aug:
sie sorgen
für Wasser.

Wachstum.
Herzwand um Herzwand
blättert hinzu.

Ein Wort noch, wie dies, und die Hämmer
schwingen im Freien.

Blomma

Stenen.
Stenen i luften, den följde jag.
Ditt öga, blint som stenen.

Vi var
händer,
vi öste mörkret tomt, vi fann
ordet, som kom uppför sommaren:
blomma.

Blomma – ett blindord.
Ditt öga och mitt öga:
de sörjer
för vatten.

Växande.
Hjärtvägg om hjärtvägg
bläddrar fram.

Ett ord till, som detta, och hammarna
svingas i det fria.

Det här är alltså ett försök till en översättning eller tolkning. Jag vill peka ut några ställen jag inte riktigt vet hur jag ska göra med. Det är ”blättert hinzu” och ”die Hämmer schwingen”. Kanske vill någon hjälpa mig där – eller någon annanstans?

Annars påminner det där sista ”die Hämmer schwingen im Freien” mig både om klingande hammarslag som ljuder över bygden i Eichendorffs ”Aus dem Leben eines Taugenichts” och om en mans lyssnade till ljudet av en hammare mot städet i ”Il vecchione” av Italo Svevo.

En tanke om “Paul Celan: Blume

Kommentera