Nu är Londi och jag tillbaka i Zagreb och jag låter tankarna vandra tillbaka till resans olika ”stationer”. Kanske var detta min mest lyckade resa på senare årtionden, en resa efter människans (och hundens) mått, inga obegripligt långa sträckor utan allt uppdelat i småbitar på så där två timmar i taget. Det första (och sista) anhalten gjorde vi i det vackra Ljubljana.
Borgen sticker upp sitt huvud ur en jättelik fluffig silverboa och stadens hus ser värdigt lugna och kanske också lite drömska eller glömska ut.
Ja, Ljubljana är hänförande, tycker din far, som också påpekar att Snoilskys släkt kommer därifrån.
Jag såg nyss din kommentar från i går kväll – den fanns där under God Julkommentarerna, en sammanbindande länk mellan jul och trettondagen. Fiffigt !
Hej Mamma och Pappa,
jo, jag vet det där om Snoilskys rötter. Förresten finns hans dikt ”Vågbrytaren” här under pausträdet: Klicka här!
Välkommen tillbaka, Bodil, till såväl Zagreb som Pausträdet. Ser fram mot din vinterresas texter och bilder. Gott att Londi fortfarande är din följeslagare.
Välkomna tillbaka, Bodil och Londi! Här har inget särskilt hänt.
Tack Agneta, tack Gunnar,
ja, Londi klarade resan bra och det märktes inte alls att hon ganska nyss varit sjuk, fast nu tror jag hon tycker det är bra att vara hemma och att hon får gå och nosa i sina vanliga kvarter igen. Idag har vi en liten fläkt av vår med sol och milda lätta vindar.
Så underbart att se dig tillbaka, Bodil! Har saknat dig. Och nu kan man åter sätta sig under Pausträdet, koppla av och njuta av dina vackra texter och bilder.
God fortsätttning
önskar
Marlena
Tack Marlena,
god fortsättning till dig också!