Carl Snoilsky: Vågbrytaren

Carl Snoilsky (1841-1903) tillbringade några somrar i Varberg. Han sökte sig dit för att bli av med ”en plågsam huvudvärk, men också för att få lindring för sitt svårmod”. Han trivdes egentligen inte särskilt bra i detta Sommarvarberg, badortslivet tråkade ut honom, men under den ena av dessa somrar skrev han de flesta av dikterna i diktsamlingen ”Sonetter” och under sommaren 1874 kom den långa och synligt varbergsinspirerade dikten ”Vågbrytaren” till. Den dikten kan man idag läsa ute på vågbrytaren längst ut i Varbergs hamn:

p1050658

p1050655
klicka på bilden för förstoring och räcker inte det så klicka här

Den här raden är särskilt suggestiv, tycker jag:

Fasta, säkra kvaderstenar, muskler uti hamnens arm,

Tittar man över vågbrytaren ser man kallbadhuset, som nu är mycket mera orientaliskt än när jag bodde här,

p1050642

och fästningen ur en för vykortstittaren kanske lite ovanlig vinkel:

p1050661

PS Jag baserar min textsnutt om Snoilsky på den lilla skriften ”Snoilsky i Varberg” av Per Ivar Nilsson, som för övrigt också ligger bakom tavlans tillkomst och placering.

4 tankar om “Carl Snoilsky: Vågbrytaren

  1. Per Ivar säger så här : Med den här dikten har Snoilsky placerat Varberg på Sveriges litterära karta.
    Din far gläder sig mycket att du har ”tagit dig an” Snoilsky och vi båda två har tyckt mycket om din fina presentation av Snoilskys vågbrytare i havsmiljön.

  2. Oj! Först Atterbom och sedan Snoilsky! Jag kan bara säga:

    O tänk, att bilda i en lycklig stund

    den bägare, som anstår var mans mund

    (Nu får vi se hur det blir med radbrytningen….)

  3. Tack, Pappa och Mamma!

    Bengt,

    jag är ledsen över det här tekniska krånglet. Nu har jag ”fixat” det, men jag skickar en fråga till Marcus.

Kommentera