Igår gjorde sommaren ett (hastigt?) besök här. Bländande sol och upp till 17°i skuggan, ett vinterväder jag förra året gav namnet ”öppet mot söder”. Sådana dagar känns det som om vintern bara finns här på låtsas, som om det egentligen hela tiden är sommar, bara vinden blåser åt rätt håll och dimman håller sig borta, så att solen når ner till marken.
Jag packade ryggsäcken och Londi och jag gav oss av ner mot Sava. Solen glittrade i vattnet och ljumma vindar ströks över oss. Vattenfåglarna lyfte, flög upp och landade och det blänkte i deras fjädrar.
Alltid när jag tittar på pråmarna här ner tänker jag på Günter Grass’ roman Katz und Maus, på de där pojkarna som simmade ut till det halvsjunkna vraket i Danzigbukten och lekte sina vilda hemlighetsfulla lekar där.
Sedan fortsatte vi bort mot Savica, men de bilderna spar jag till imorgon eller någon annan dag…