Varför sjunger du min fågel?

Jag har ännu en gång snubblat in i en oerhörd dikt – av en ”tillfällighet”! Det är Gunnar Ekelöf som är diktens far och mor. Min världsbild skakas om och faller inte tillbaka på samma plats efter detta möte.

Varför sjunger du min fågel

Varför sjunger du min fågel när det ännu är så kallt?
Stiger trädets sav ända upp till dig, du blomma av toner
                                      på den höga gren?
Du fyller en rymd med rolöshet omkring dig. Långt bort
och utanför din synvidd står den sjuka solnedgången med
                                    sin frost
Morgondagen är i dag och nyss är nu och allt som finns
                                    är här:
Hem i hemlöshet, ansvar i ansvarslöshet! Flyttfågel!
I dig lever mitt förflutna, i dig lever alla de
som har störtat över hav och brunnit upp i sol, i dig
det som varit väg och färd för människa och djur
och som försonar livet. Också stillheten är väg
när den är ett uppbrott i sig själv som denna kväll
Uppbrott är i boet, är det innersta av ägget, föds med oss
Därför sjunger du för mig fågel, därför känns den råa
                                    kylan frisk
Locktoner, locktoner, o hunger som kan tillfredsställas blott
när i näbben du har fångat insekten av ingenting
som i varje ögonblick försvinner i den tomma luft  

ur Strountes 1955

6 tankar om “Varför sjunger du min fågel?

  1. Jag vill också säga tack, Bodil!
    Man kan dröja kvar länge i den här dikten. Den är väldigt ekelöfsk. Det konkreta, enkla: fågelsång, träd, kväll. Och så fylls plötsligt detta enkla med upplevelsen av tiden, det förflutna och det kommande och alltings förgänglighet, ”insekten av ingenting som i varje ögonblick försvinner i den tomma luft”.
    Oj! Det här kanske inte är avdelningen för snabb diktanalys, men jag kunde bara inte låta bli – och låter det stå kvar…

  2. Tack för era kommentarer, Mircea och Lennart, jag har nog för först gången i mitt liv börjat läsa Ekelöf lite mera systematiskt, fast systematiskt kanske det inte kan kallas; i alla fall har börjat läsa hit och dit i den av Månpocket utgivna antologin ”Dikter” som jag hittade i en hylla i det arbetsrum jag delar med mina svenskkolleger på universitetet här. Fast nu när jag säger detta bestämmer jag mig för att läsa boken från början till slut, sida för sida, så att jag inte går miste om något. Det får gärna ta tid.

  3. Jag blir nyfikén inte bara på mera Ekelöf utan ochså på de två fåglarna. Är de invävda? Inte är det en målning?

  4. Hej Vanja,
    det är en vävd matta från Egypten med massor med fåglar i ett träd och nedanför rinner något blått, Nilen tror jag med två flodhästar (Nilpferde) i. Den finns alltså inte här i Zagreb, så jag beskriver den bara ur minnet.

Kommentera