Grottspindeln
I grottans
midnatt
– i mögelfukten
i källardunklet
där växte sakta
ditt eviga näts
fin-nerviga
heliga blomma.
Spinn spinn spindelmor
du lydiga fromma. . .
Spinn spinn spindelmor.
I årmillioner
spunno de fromma spindlarna
samma mönster.
– I samma maskor
fångades samma himmelska
bevingade spis
skickad
av spindelgudarne.
– Dem ske pris.
Spela spela spindelmor
på dallrande trådar
mörka uråldriga sånger
för barnen
dina
som vila i sina
svävande
fina
kokonger.
Allt vore frid
och aldrig skulle
en rysning gå
genom det levande nätet
– om icke
då och då
för flyktiga stunder
världsägget
plötsligt rämnade
– öppnande sig
mot glittrande fasor
gåtfulla
grymma
blå. . .
Bertil Malmberg
I den här diktens nät fastnade jag sent igår kväll. Jag klängde omkring bland stofernas långa trådar och gladde mig andäktigt över spindelbarnen ”som vila i sina svävande fina kokonger”. Och ”det levande nätet” omslöt mig och blev min flyktiga värld.