Ut ur nuburen

Efter ett uppehåll på fem-sex månader har jag börjat ta privatlektioner i kroatiska för Jasmina igen. Om jag fortsätter att skylla på att jag har för mycket att göra blir det aldrig något av, tänkte jag och fattade detta beslut. Kanske kan det bli lite fart på inlärningen nu. Jag har ju ändå under den här perioden kommit att få en del språkfönster öppnade genom ren nötning. Fler och fler ljudklumpar har blivit till begripliga fraser.

Mitt mål med denna ”första” lektion var att få nycklar till det förflutna och till framtiden. Jag ville äntligen komma ut ur nuburen. Jag hade sett en lapp på ett träd i parken där det stod ”Jeste li vidjeli ovog psa?”. Ovanför texten fanns en bild på en hund. Jag hade tytt texten till ”Har ni sett den här hunden?” (Jag hoppas att hunden kommit till rätta!) och det visade sig vara riktigt. Och Jasmina gav mig systemet:

en form av verbet ”biti” (vara) i presens + verbet (man vill använda en förfluten form av) utan infinitivändelsen -ti men i stället med någon av följande ändelser:

mask sing -o
fem sing -la
mask plur -li
fem plur -le

Enkelt alltså! Fast just vid sådana här verb med ”j” i stammen (”j” är det värsta i kroatiskan, det höljer in språket i ett slags svårgenomträngligt ludd) blir det en aning krångligare:

ms Vidio sam ovog psa. (Jag har sett den här hunden.)
fs Vidjela sam ovog psa.
mpl Vidjeli smo ovog psa. (Vi har sett den här hunden.)
fpl Vidjele smo ovog psa.

Men om jag tar ett verb utan ”j” följer det regeln glasklart. Till exempel kan jag ta verbet ”pisati” (skriva) och säga ”Jag/Vi har skrivit ett brev” på det här viset:

Pisao sam pismo.
Pisala sam pismo.
Pisali smo pismo.
Pisale smo pismo.

Vid sidan om tornar emellertid ett annat problem upp sig och det är det här med ”aspekt” – rör det sig om pågående eller avslutad aspekt? Man använder olika verb för de båda aspekterna. Till exempel heter skriva i pågående aspekt ”pisati” och i avslutad aspekt ”napisati” och se/titta heter ”gledati” i pågående aspekt men ”vidjeti” i avslutad. Ja, här finns mycket kvar att upptäcka.

Men jag ville ju se in i framtiden också och det visade sig vara lättare än att betrakta eller orda om det förflutna, fast det här med aspekterna finns ju ändå förstås. Man tar helt enkelt en presensform av verbet ”htjeti” (vilja, skola) och sätter den efter infinitiven av det verb man vill ha i futurum, fast verb som slutar på -ti i infinitiv (de flesta verb alltså) släpper då sitt -i. Liten komplikation där också som ni ser och det verkar dessutom som om denna lilla sak bereder kroaterna själva bekymmer.

Pisat ću pismo. (Jag ska skriva ett brev.) pisati=skriva
Ići ću kući. (Jag ska gå hem.) ići=gå

Om man inte sätter ut personliga pronomen för då faller inget -i, eftersom ordföljden då ”förstås” blir en annan:

Ja ću pisati pismo.

Om man nu skriver brev numera, fast jag kallar ofta mail jag får eller skriver för ”brev”.

Blev ni klokare eller var det här bara irriterande?

8 tankar om “Ut ur nuburen

  1. Oerhört irriterande. Kan vi inte alla komma överens om att tala ‘engelska’ i stället?

    Nähä.Inte det. Det här med aspekterna var den stötesten som gjorde att jag för många år sedan gav upp mina ryska studier. Jag fattade helt enkelt inte vad det var frågan om. Men sedan blev jag tvungen att lära mig franska genom ”total immersion” och då kom jag att undra om det var samma sak som skillnaden mellan ”imparfait” och ”passé simple” (‘pågående handling’ och ‘enstaka handling i förfluten tid’) Men om jag förstår dig rätt så finns dessa aspekter även i futurum? Har jag förstått det rätt? Kan du i så fall vara snäll och beskriva skillnaden?

  2. Ja, jag håller nog med om att det var lite irriterande. Vadå aspekt? Aldrig hört talas om.

    Vad gäller Bengts kommentar så grejar jag nog i stort sett imp+passé simple, men det beror på tjugo års immersion. Och fel blir det i alla fall ändå. Kvarstår gör futur anterieur, eller vad det heter, en sorts futurum i dåtid, om jag fattat det hela rätt. Antagligen inte.

    Aspekt är alltså något som finns i slaviska språk?

  3. Uppslagsboken förtäljer om aspekt:
    »aspe´kt (latin aspe´ctus ‘betraktande’, ‘anblick’), synpunkt, synvinkel, sida (av en sak); kategori hos verbet som markerar t.ex. om en handling ska ses som ett avslutat helt (perfektiv aspekt), som pågående vid en viss tidpunkt (progressiv aspekt) eller som något regelbundet återkommande (habituell aspekt). När de två senare aspekterna uttrycks av samma verbform talar man om imperfektiv aspekt. Franskans distinktion mellan ”imparfait” (il buvait le café ‘han höll på att dricka/brukade dricka kaffet’) och ”passé simple” (il but le café ‘han drack [upp] kaffet’) åskådliggör skillnaden mellan imperfektiv och perfektiv aspekt. Liksom i detta exempel uttrycks aspekt ofta genom böjning, men hjälpverbskonstruktioner (som i engelska he drank/he was drinking) förekommer också.

    Aspekt är i många språk nära relaterad till tempus, genom att perfektiv aspekt vanligen kan användas endast om förfluten tid.«

  4. Inte dåligt! Men enligt wikipedia som jag litar på i alla väder är det ju ”något avslutat i ett förflutet ögonblicks framtid (i nuets dåtid)” dvs futurum preteri exactum som man säger.

    Nej, vi kör engelska i stället. Vi all spik Inglish you now.

  5. Jo, så måste det vara.
    Men Bengt, om nu detta skumma futurum finns på svenska så finns det säkert även på engelska. Så det hjälper liksom inte.

  6. Nu vill jag inte röra till det med mina osmälta ”kunskaper” i kroatiska – eller är det just det jag vill kanske? I alla fall verkar det som om det finns en hel rad av verbpar där den ena i paret används för att uttrycka en aspekt och den andra för att utrycka en annan oberoende av vilket tempus det är fråga om. Här några exempel:

    gledati – vidjeti (se)
    pisati – napisati (skriva)
    slušati – čuti (höra)
    dolaziti – doći (komma)

Kommentera