Om man från Vukovarska följer Radnička cesta in mot stan märker man snart att man inte är ensam – även om det skulle råka vara folktomt på trottoaren, där man går. Från det vittrande, övergivna industriområdet på höger sida strävar långa gröna halsar med metallögon längst ut i spetsarna mot himlen. De sliter loss tunna vita molnslöjor ur det blåa och kastar omkring sig. Här lever den gamla framtiden, tjock och mullrande.
Niemand kann unserer Welt mit nur ein paar Worten so viel Schönheit entlocken wie du, Bodil.
Ugh! Läskigt! Upp med paraplyet!
Danke, Marlena, das stimmt ja gar nicht aber ich freue mich trotzdem.
Ja, Gabrielle, om nu paraplyet hjälper. (Jag kommer att tänka på jätten Dum-dum.)
Doch, Bodil, du kannst mir glauben. Ich hätte nur ”Schönheit und Spannung” sagen sollen.
Wünsche dir ein schönes Wochenende.
Ich dir auch. (Wir waren mal wieder auf dem Japetić und jetzt sind wir total erschöpft.)