ur Sagan om hästen

Härom dagen mötte vi drottning Kristina här i några av hennes aforismer. Idag får hon rida Sverige-Grållen med Olof Dalins ord:

Blenda var en hurtig flicka och satt så tappert i sadlen, att folket omkring kom hopetals att se därpå, och berömde henne: det tyckte fäntan om; hon klädde sig som en sköldmö och prunkade för åskådarne; alltid skulle Grållen gå i dans under henne: det var intet annat att tala om: hon hängde granna band på honom, bandrosor och tofsar, att han gick hel spansk och begynte liksom tycka om sig själv: därtill kom ock det goda fodret, som, sanningen att säga, var något överflödigt, så att hästen blev smällfet och tämmelig självrådig.

ur Sagan om hästen

2 tankar om “ur Sagan om hästen

  1. ”att han gick hel spansk och begynte liksom tycka om sig själv”… visst är 1600-talssvenska vacker… på den tiden när vi hade kasus!

  2. Jag gillar stället med att hästen ”blev smällfet och tämmelig självrådig”. Det är så lätt att föreställa sig detta.

Kommentera