Savica

Ja – när vi kom upp på vallens topp och vände blickarna bort från Sava och den enformiga lerslätten som kantar floden, såg vi en helt annan värld under oss, framför oss, en liten värld av öar med buskar och träd mellan vindlande vattendrag. Mellan öarna förde små broar och spänger. Vi smet in där, tassade över spängerna och prövade den mjuka marken med fötterna och gick längre och längre in bland buskarna och jag tänkte, att här kan ingen se oss, här är vi fria att vandra omkring. Efter en stund såg vi att den lilla vattenvärlden var kringränd av skorstenar, fabriksbyggnader och högspänningsledningar. Men den finns där trots sin omgivning. Hit kommer vi tillbaka.

Jag tror att vattnet heter Savica, lilla Sava, och att det är ett slags flodkrök som ”lossnat” från floden. Jag tycker jag minns något om korvsjöar från geografilektioner i skolan för länge sedan.

2 tankar om “Savica

  1. Ett så fint område för dig och Londi att ströva och kanske simma i (Londi). Ligger det inom rimligt gångavstånd?

  2. Gångavståndet är väl en dryg timme, om vi hoppar över de omvägar vi tog den här gången. Vid ingången finns en mycket innehållsrik förbudsskylt och bland förbuden tycker jag mig tyvärr kunna idenfiera något om att hundar inte får bada, fast det kanske går att ”kringgå” och Londi behöver kanske inte bada där det syns mest. Att hon sedan är våt efteråt kan ju bero på ”allt möjligt”.

Kommentera