Glasfågeln

Sedan kanske ett år prenumrerar jag på något som heter Lyrikmail. Man får sig en dikt tillsänd fem dagar i veckan. Dikterna är på tyska och en gång i månaden (eller är det varannan månad?) kommer en medelhögtysk dikt både i original och på modern tyska. I förrgår kom den här lilla fågeldikten:

Gläserner Vogel

Ich bin ein Vogel
aus Samarkand.
Ob Kunstwerk
Oder Jahrmarktstand
Wer wollte
das ermessen.

Ich bin ein Vogel
Der nicht fliegt,
ein Vogel, den der Wind
nicht wiegt,
Man kann mich auch
nicht essen.

Ich bin ein Vogel
Der nicht singt,
ich bin ein Lied
das nie erklingt.
Mich hat ein Prinz
besessen.

Ich bin ein Vogel
aus Traum und Glas.
Ein Vogel-Scherz,
Ein Vogel-Spaß
Und heiteres
Vergessen.

Max Kruse (*1921)

Jag tycker om det som pärlar fram om vad glasfågeln är och inte är och jag gör på prov en liten översättning av den sista strofen:

Jag är en fågel
av dröm och glas.
Ett fågel-skämt,
Ett fågel-skoj
Och glädjefull
Förglömdhet.

Under dikten läser jag att Max Kruse var son till en bildhuggare och dockkonstnär och att han själv under en tid ägnade sig åt ”dockkonsten”, innan han gick över till skrivandet helt och hållet. I dikten här ser man kanske spår av denna dockkonst.


en annan fågel som inte flyger eller vaggas av vind, fast kanske får vindarna tag i den ibland…

2 tankar om “Glasfågeln

  1. Hej Lennart,
    tack, vad snällt av dig att ge mig ett sådant här pris! Vi får se om min allergi mot detta med kedjor vinner eller om jag också ”skärper mig”. Inledningsvis ruskar jag lite på mina glasfjädrar: Klirr!

Kommentera