Londi brukar jaga katter, i alla fall utomhus. Hon jagar dem av ren ”jagardrift” och för att leken ska vara möjlig och rolig måste katten springa. Står katten stilla vet Londi inte riktigt vad hon ska göra. Hon stannar upp och ser lite velig ut. Men för det mesta så flyr ju katterna, när hon sätter av i sitt speciella gruff-fyrsprång.
En dag den här sommaren gjorde vi ett stopp på lanthotellet Karczma Taberska i byn Nowe Kramsko och där fanns det tre kattungar, som inte var rädda för hundar – de hade ju egen hund på gården. Londi prövade att jaga dem men de stod, satt eller låg bara stilla och kikade på henne och då fästes Londis tassar vid marken medan hon såg sig om med ett fundersamt uttryck:
De tre kattsyskonen var underbart olika, var och en med sin nästan övertydliga karaktär. Den svartvita, som var lite större än de andra och hankatt, sköt gärna rygg och slog omkring sig med tassarna (han var den enda av som lät sig jagas lite grann åtminstone, för han såg en utmaning i jakten). Den lilla grå låg nästan alltid och spann och solade sig och lät sig klappas och klias. Hon var minst. Den lilla svarta – som var svart på det speciella sättet att hon verkade klädd i en raffinerat mönstad genomskinlig svart strumpa – gjorde nästan inget annat än lekte. Hela den lilla strumpkatten var som dröm av lek. Hon lekte också med Londis tassar och Londi lät det ske.
