Just nu pågår det ett slags höstmarknad på Trg bana Jelačića. Igår gjorde vi lite inköp där:
Här har jag radat upp inköpen på ett cafébord inte långt från torget
Lustigt nog var hundar välkomna bland alla kött-, korv- och oststånden där inne under tältduken ock Londi blev bjuden på både korvbitar och köttstycken. En fest för en hund!
Innan jag börjar gå in i Zagreblivet på allvar vill jag kasta en blick bakåt. (Trots att Sava håller på att stiga över sina bräddar inte långt härifrån.) Vägen till Kroatien gick genom Danmark, Tyskland, Tjeckien, Österrike och Slovenien. Vi gjorde tre övernattningar, en i Neuruppin, Fontanes födelsestad strax norr om Berlin, en i den traditionsrika brunnsorten Teplice i norra Tjeckien och en i Mikulov, en liten stad bland vinodlingarna i södra Moravien.
Vi bor här ett stycke – ungefär en halvtimme till fots och för hundar och hundmänniskor finns inget annat än ”till fots” för de får varken åka spårvagn eller buss – söder om Zagrebs vackra centrala delar mellan den bullriga och hårt trafikerade Ulica Grada Vukovara och floden Sava. De flesta av byggnaderna här ute är mer eller mindre slitna höghus, men mellan höghusen finns här och där kvarblivna fragment av gamla byar. I nästan varje hörn finns antingen ett café, ett ölställe, ett bageri eller en liten livsmedelsaffär eller alltsammans på rad. Fult och trevligt väller över mig i en obegriplig blandning.
Här ser ni en bit av vår väg till det närmaste bageriet.
…
PS I Salongen finns nu en ny översättarintervju.
PPS Eftersom mitt internet här på Hvarska 10 inte är särskilt pålitligt, blir rapporteringen från detta nya pausträd till en början lite ryckig.
Det här är den sista dagen här i Vänersborg för mig – på länge i varje fall. I eftermiddag börjar resan söderut mot Kroatien och Zagreb, där jag kommer att arbeta som utlandslektor i ett år – eller kanske flera. Så nu kastar jag en blick bakåt på Sverige genom några bilder från sensommaren och förhösten:
vy från Lidingö
Lilla Apelviken – Varbergs fästning i bakgrunden
vid Dalaborgs fästning i Dalsland
utblick från Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn, Bohuslän
…
Jag återkommer till pausträdet om någon vecka.
Ni som följer Pausträdet regelbundet eller ganska vet kanske att jag reser till Varberg då och då, eftersom jag har familjeband dit. Mina Varbergsbesök har vid sidan av det personliga också givit mig vissa inblickar i stadens liv inte minst vad gäller kulturen. På senare år har mycket handlat om stormarna kring kulturchefen. I sju år innehade Mircea Nitescu denna post. Gång på gång kom han i blåsväder för att han inte ville nöja sig med den tämligen trögflytande kultursyn som en del inflytelserika kommunpolitiker i Varberg står för, särskilt sådana med vänstersympatier av gammalt snitt. Han störde och oroade genom sin kompetens och handlingskraft. I slutet av augusti blev han på grumliga grunder uppsagd från sin tjänst. I Hallands Nyheter fanns dagen efter uppsägningen en artikel om saken, men den var så vagt formulerad att den knappast gav någon information alls om vad som låg bakom uppsägningen. Fraser som ”Det viktigaste är att förvaltningen får lugn och ro och förutsättningar att jobba vidare” fick nödtorftigt täcka över informationshålen. I Varbergsposten (en lokal annonstidning) fanns samma dag en i sakfrågan ännu mer intetsägande artikel och samtidigt hade denna artikel drag av ren hatskrift.
Under stora delar av sin tid som kulturchef hade Nitescu hela lokalpressen emot sig – med ett enda tydligt undantag, nämligen frilansjournalisten Björn Gunnarsson, som naturligtvis gång på gång fått klä skott för sin ovilja att ”rätta in sig ledet”. Men igår kom en artikel av Lennart Hjelmstedt (f d ledarskribent, kultur- och chefredaktör i bl a BLT, Kristianstadbladet och Borås Tidning) i Hallands Nyheter som möjligen kan betraktas som ett tecken på att vinden har vänt (i trettonde timmen förvisso, men ändå). Jag vill nu läsa några stycken ur Hjelmstedts text här:
I inledningens andra del säger LH så här:
Som mångårig ledarskribent i andra städer i Sverige har jag granskat lokalpolitiska frågor under närmare ett halvt sekel. Det vi beskådat i Varberg under drygt ett år hör till det mest obehagliga jag sett.
Något stycke längre ner kommer en kommentar till de angivna skälen till uppsägningen eller fördrivningen:
De offentliga dokument som Nitescus kritiker menar stöder deras sak är en arbetsmiljörapport utförd av kommunhälsan och en revisionsrapport utförd av PriceWaterhouseCooper. Ingen av dessa uppfyller de enklaste krav på vetenskaplighet och saknar i stort sett tyngd som bevis. Återstår gör alltså bara kritikernas personliga och politiska åsikter.
Och så här summerar LH bakgrunden till hatkampanjen:
Det får väl vid det här laget anses vara en officiell hemlighet att Nitescu blev obekväm för vissa grupper i staden, dels genom att ändra inriktningen på verksamheten på förvaltningen, till exempel i konsthallen i Hamnmagasinet, dels genom sitt sätt att ifrågasätta Leninpriset och dem som ännu vurmar för kommunismen. Man startade ett drev och misstänkliggjorde Nitescus meriter. Det vi har bevittnat är ett hat och en personlig motvilja mot en kommunanställd chef som bara kan betecknas som besinningslöst.
LH kommenterar också medias hållning till förloppet:
Senast hade Mediemagasinet ett reportage där HN:s krönikör utmålades som korrupt därför att han tagit kulturchefens parti och motiverat det. Kopplingen skulle vara att den frilansande krönikören, Björn Gunnarsson, tidigare haft betalda uppdrag åt kulturförvaltningen. Tar man ett kommunalt uppdrag får man med det resonemanget inte anse att en kommunal chef kan ha rätt.
För er som vill läsa hela artikeln utan mitt klipp-och-klister: Här är den.
Jag kommer att återkomma till den här frågan längre fram, när jag har samlat mer information.
PS Bilden ovan är tagen av Lars-Gunnar Johansson.
°°
PPS Salongen har publicerat en ny text.