Mein Leben ist wie leise See:
Wohnt in den Uferhäusern das Weh,
wagt sich nicht aus den Höfen.
Nur manchmal zittert ein Nahn und Fliehn:
aufgestörte Wünsche ziehn
darüber wie silberne Möven.
Und dann ist alles wieder still…
Und weißt du was mein Leben will,
hast du es schon verstanden?
Wie eine Welle im Morgenmeer
will es, rauschend und muschelschwer
an deiner Seele landen.
Rainer Maria Rilke
Längtan efter det som berör, det som förändrar och som stör… Ja, det är väl en god sammanfattning av längtan efter vårens berusning och pånyttfödelse.
Jag tycker särskilt mycket om uttrycket ”rauschend und muschelschwer”. Det är väldigt fysiskt utan att vara just människokropp.
Så underbart, Bodil, att du visar oss en Rilke-dikt. Han är min absoluta favoritpoet. Och jag får min dagliga dos av honom på
”Semsakrebsler” http://decourtenay.blogspot.com/ , en blogg jag vill rekommendera alla som förstår tyska och älskar konst och litteratur.
Jag önskar dig en fin helg.