Mascha Kaléko: Kurzes Gebet

Mascha Kalékos dikter har jag snuddat vid här en gång tidigare. Nyss blev jag påmind om henne, så jag tog fram min lilla urvalsvolym som bär titeln Mein Lied geht weiter – Hundert Gedicht.

Mascha Kaléko föddes 1907 i Galizien av judiska föräldrar. 1938 emigrerade hon till USA. Senare – 1959 – flyttade hon till Israel. Hon dog 1975 i Zürich. Här kan man läsa mer om henne på tyska och här finns lite på engelska också.

Jag läser dikten Kurzes Gebet (Kort bön):

Herr, laß mich werden, der ich bin
In jedem Augenblick.
Und gib, daß ich von Anbeginn
Mich schick in mein Geschick.

Ich spür, daß eine Hand mich hält
Und führt, – bin ich auch nur
Auf schwarzem oder weißem Feld
Die stumme Schachfigur.

Först en råöversättning:

Herre, låt mig bli den jag är
I varje ögonblick.
Och giv att jag från första stund
Finner mig i mitt öde.

Jag känner en hand som håller mig
Och för mig, – jag är ju blott
På svart eller vitt fält
En stum schackpjäs.

Och nu ett försök till rim:

Herre, låt mig bli till den jag är
I varje ögonblick.
Och giv att jag från början bär
Det öde som jag fick.

Jag känner kring mig handens tag
Som för mig, – jag är blott
En schackspelspjäs så stum så svag
På svart fält eller vitt.

Och nu är det bara att bygga nästa variant…

4 tankar om “Mascha Kaléko: Kurzes Gebet

  1. Sista raden uppfattar jag som en inbjudan till läsekretsen under pausträdet. Jag vill därför bidra med en rimmad variant av den andra strofen. Inget är ju mera upplyftande än att anta en utmaning. Men kravet på rim gör det hela mycket mycket svårt. Man filar och filar för att om möjligt undvika ett haveri i form av ett megapekoral. Här kommer mitt amatörbidrag, i bästa fall bara ett minipekoral:

    Jag känner någons hand omsluta
    Och leda mig – jag kan ju bara
    På schackspels svarta eller vita ruta
    En pjäs i stumhet vara

    ————–
    För att höja nivån en smula, vill jag citera en annan skald, Esaias Tegnér, som beskriver ett schackbräde på detta magnifika sätt:

    Björn och Fritiof suto båda
    vid ett schackbord, skönt att skåda.
    Silver var varannan ruta,
    och varannan var av guld.

    Det var från Tegnér som jag fick inspiration till att själv använda ordet ”ruta” i stället för fält! :-)

    Nu väntar jag med spänning på att andra kommentatorer också vågar sticka ut hakan och bli ”pegaser på villovägar”.

  2. Tack Lars,
    det gläder mig att du tog emot min inbjudan på detta sätt. Genom ”ruta” fick du till rena rim och dessutom behövde du inte – som jag – kasta om radföljden. Vi får väl se om någon mer vill erbjuda ett förslag.

  3. Andra strofen är ett under av komprimering, och ett förbluffande exempel på hur gnadenlos kurzsilbig tyskan kan vara.
    Om man benar upp stavelsernas fall får man följande nästan hypnotiska schema:

    3 x 1 – 1 x 2 – 3 x 1
    6 x 1
    1 x 1 – 3 x 2 – 1 x 1
    1 x 1 – 1 x 2 – 1 x 3

    Visst anar man en bismak av talmystik? Jag bugar mig för era tolkningar, som båda rymmer övertygande lösningar, men vill ändå föreslå att jakten på en enstavigare svenska intensifieras. Med ett visst mått av milt våld skulle ”Ich spür” till exempel kunna omvandlas till ”Jag vet” (hellre än ”Jag ser”). Första strofens slutrad ”Mich schick in mein Geschick” går heller inte av för hackor. Här ställs en tolkning till målspråket inför ett dubbelt problem – en (dold)alitteration parad med ett intrikat inrim. Ganz schön vertrackt, liebe Mascha.

  4. JCB,
    min ”översättning” var mest tänkt som en ”öppnare” av dikten för dem som inte förstår tyska så bra. Samtidigt kunde jag inte låta bli att rimma lite och sedan fick jag lust att inbjuda till fler försök och Lars antog ju utmaningen med den äran.

    Ja, jag stod/står också som förhäxad inför raden ”Mich schick in mein Geschick”. Jag tror inte det finns någon möjlighet att få med sig allt detta i en översättning. Raden är liksom gjuten i ett stycke.

Kommentera