Holodomor

Den av sovjetdiktaturen förorsakade stora svältkatastrofen i Ukraina på 1930-talet hör inte till de ämnen man talar om i Sverige eller Västeuropa, ja, förmodligen talar man knappast om den någon annanstans än i Ukraina. Detta beror inte på att det är länge sedan. Man har aldrig talat om detta fruktansvärda övergrepp här.

För en liten tid sedan fick jag i mina händer en roman av den ukrainske författaren Vasyl Barka, en roman som handlar om Holodomor, Svältkatastrofen. Mitt exemplar av boken är en översättning till tyskan av Maria Ostheim-Dzerowycz och bär namnet Der gelbe Fürst (Den gule fursten). Den gule fursten personifierar svältdöden.

Författaren presenteras i ett av de tre förorden som diktare, visionär och mystiker och romanen beskrivs som influerad av Dantes Divina Commedia. I ett annat av förorden berättar författaren själv om romanprojektet: Romanen har tre skikt, ett som realistiskt återger hungerlidande och hungerdöd inom en bondfamilj, ett som återger de psykiska förloppen hos de hungrande och döende och slutligen ett som rör människosjälens kamp på en metafysisk nivå.

Jag vill nu läsa lite ur det första förordet som handlar om faktabakgrunden till romanen. Jag översätter direkt till svenskan utan att först visa den tyska texten (om någon skulle vilja se den eller delar av den, kan jag visa den här senare):

Hungersnöden som förde till massdöd förorsakades av en gränslös omänsklighet. Målet var att förinta den motspänstiga lantbefolkningen, främst den ukrainska, att utsläcka dess tro, att krossa deras livskraft i det att man gjorde dem ledarlösa, genom att man med en speciell envishet tog död på så gott som alla individer ur den fritänkande intelligentian. I Ukraina utsläcktes närmare åttio procent av eliten.

Enligt vissa demografiska beräkningar slök hungerdöden över sju miljoner människor, främst från landsbygden.

Under många år var det strängt förbjudet att på något sätt nämna dessa händelser.

Fasorna kan nog bara jämföras med nazisternas massmord på det judiska folket. För att genomföra hungermassmorden sattes militär in i vissa i förväg bestämda orter; beväpnade grupper ur milis och styrkor underordnade GPU inkvarterades och mobiliserades.

På ort och ställe tog en medlem av politbyrån kommandot. Sittande i den regionala partikommitténs arbetsrum satt den utsände och slog med en blyertspenna mot bordet och skrek ursinnigt: ”Ta bort spannmålet till sista kornet!” Detta genomfördes i snabbast möjliga tempo och människorna började dö undan. Till slut dog de i miljontal inför den övergödda överhetens likgiltiga blickar!

Böndernas hus förvandlades till stora gravar fulla med lik: länge fanns det ingen som begravde dem och inte begravde man dem som låg ute i det fria heller; dödgrävarna med sina vagnar förde ändå de döda till gravarna så snabbt de kunde. Och halvdöda fördes också dit.

Förfrusna och försvagade människor drog i den isande vinden som gråa spöken höljda i lump längs igensnöade vägar in i städerna i hopp om att komma över något ätbart. Men de fick ingenting. Inte ens en bit av det bröd, som de själva hade producerat, lämnades åt dem. De föll i massor ner i snön och smutsen vid vägkanterna för att dö.

Allt bevakades strängt, så att var och en som närmade sig för att försöka få tag i något ätbart, omdelbart blev nedskjuten av vakterna.

3 tankar om “Holodomor

  1. Så länge jag var riksdagsledamot – mellan 1999 och 2006 – skrev jag och talade om kommunismens brott mot mänskligheten. Så småningom, efter valet 2006, när det blev en borgerlig regering, fick Forum för levande historia uppdraget. Men i verkligheten förvreds detta uppdrag till något annat: det skulle heta ”Brott mot mänskligheten begångna i kommunismens namn” som om ideologin inte alls skulle ha med de fasansfulla dåden under Stalin, Mao och Pol Pot att göra. Professorer och experter förklarade vid kampanjens start att kommunismen som lära hade så många ljusa sidor. Och själva kampanjen är fortfarande ganska blyggsam. Vi som har upplevt kommunismen får inte vittna så som förintelsens offer har fått göra. Det ser ut som om många skulle vänta på att alla våra röster tystas av döden.

Kommentera