Artiklar ur Proletären läser jag ytterst sällan, men någon gång tycker jag att det kan vara nyttigt att titta på de resonemang som förs i detta blad. En bekant tipsade mig nyligen om en intervju med Jan Myrdal där, en intervju på temat Berlinmuren.
Jag har valt ut några avsnitt. Här kommer inledningsstycket:
Folket i Tyskland var präglat av herrefolksmentaliteten. Det var först långt fram på femtiotalet de i DDR fick med sig folket. Västtyskland var en efterföljarstat till Hitlerväldet, men i Östtyskland försökte de något annat…det säger författaren Jan Myrdal när Proletären träffar honom för ett samtal om Berlinmuren, socialismen och klasskampen.
Efter lite prat om den röda stuga, där Myrdal bor, fortsätter artikeln så här:
Vid sidan av sin breda bokliga lärdom har Jan Myrdal, som gick med i Kommunistiska Ungdomsförbundet 1943 och partiet 1948, egen erfarenhet från åtskilliga resor i DDR och samtal med partifunktionärer på alla nivåer fram till mitten 1960-talet.
Lite längre ner i texten får Myrdal ordet igen:
DDR var på ett sätt en skapelse av Sovjet. Men ändå inte. Stalin var länge inne på att få fram ett neutraliserat enat Tyskland. Jag har en bestämd känsla av att Ulbricht och partiledningen i östzonen var mera inne på att gå sin egen väg. Men glöm inte hur väst driver fram detta. DDR blev en nödvändighet på grund av bildandet av Förbundsrepubliken.
Jaha. För att äntligen komma till murtemat går jag till artikelns senare hälft, där journalisten äntligen ställer en fråga om muren:
Hade de kunnat avstå att bygga muren?
Nej, jag tror inte det. Det var en statsgräns. Det gick inte att kontrollera flödet av varor, pengar, människor. Jag var beredd att förklara muren då, men SKP ville inte ge sitt stöd vilket upprörde Bredel.
Jag reste runt i DDR efter murens tillkomst och det blev en märkbar avspänning i landet. Utan den kontroll som muren möjliggjorde så hade DDR fått ge upp Berlin.
Det gick alltså inte att ”kontrollera flödet […] av människor”. Och det blev en ”avspänning i landet” efter murens uppförande.
Och till sist något ”pedagogiskt”:
Vad kan dagens ungdom lära sig av murens fall?
Klasskampens nödvändighet.
Här kan ni läsa hela intervjun.
Och hur ställer du dig till alla dödskjutningarna vid muren, Jan Myrdal?
Jag vill nu ställa dessa myrdalia mot ett par citat ur Peter Handbergs Släpp ingen levande förbi. Det kapitel jag har valt att citerar ur handlar om två tioåriga pojkar som en kväll – halvt på lek – bestämt sig för att ta sig över gränsen till Västberlin. Flyktvägen de valt gick genom vassruggar vid Heidekampgraben i närheten av ett koloniträdgårdsområde. Just när de ska krypa under taggtrådsstängslet faller ett intensivt strålkastarljus på dem.
Sekunderna därpå avlossade de tillskyndande gränssoldaterna sina kulsprutepistoler, flera salvor, kanske sammanlagt ett femtiotal skott. Lothar träffades av ett flertal kulor i huvudet och dog omdelbart. Jörg, också han träffad, kämpade länge för livet upplagd på en bår, rosslande med blod i halsen, men efter några timmar slutade hjärtat slå. Det verkar inte som om gränsvakterna gjorde sig något större omak för att rädda hans liv. […]
De två barnliken fördes till ett krematorium på Baumschulenweg där de omgående kremerades, utan att de anhöriga först underrättats. Falska dödsattester skrevs ut av den östtyska säkerhetstjänsten.
Ett litet stycke längre ner på sidan kan man läsa följande om regimtrognas reaktioner på illdåden:
En kort tid efter de dödande skotten inbjöds Treptows gränskompani till stadskommendanten i Berlin. Stasispionerna som fanns på plats under kvällen rapporterade att stämningen var ”uppsluppen och begeistrad”. Man skålade i sekt och konjak och avnjöt en frikostig buffé med det bästa som den demokratiska republiken kunde uppbåda, gott om skinka, nötkött och fisk men också en del av säsongens första primörer. De två skyttarna, Siegfried Becker och Paul M., tilldelades förtjänstmedaljer och fick penningpremier som motsvarade flera månadslöner.
Hade Jan Myrdal just då råkat vara på besök i DDR, förmodar jag att han hade kunnat tänka sig att vara med och festa och fira. Eller?
Och hur skulle han kommentera det här eller det här? Låter han kanske hellre bli?
Det finns väl inte en kommunistdiktatur som Myrdal inte försvarat utan minsta tecken på besinning eller omtänkande, inte ens vad det gäller Pol Potregimen. (Gunnar Pettersson hade en del intressant material om detta nyligen som egentligen skulle förtjäna mycket större uppmärkamhet.).
Innan jag kom till Albanien ffg (1991) läste jag Myrdal/Kessles Den albanska utmaningen som kommit ut i nyskriven upplaga 4 år tidigare. Nu skall man vara försiktig med sitt språk men om Myrdals Albanienskildring finns bara ett ord: lögn! Det kan inte vara enbart idealisering eller önskan att få se sina egna idéer belagda och därmed selektiv varseblivning som styrt skildringen – vem som helst, oavsett politisk inriktning eller åskådning, måste ha sett hur det verkligen stod till i landet. Jag har skrivit om detta och om boken ett par gånger.
Det var om den boken som Anders Ehnmark skrev att den ”undanröjer en del missuppfattningar…som präglat vår information” och som Lars Gustafsson kallade ”en lysande essä i europeisk historia.”
Att Myrdal, denne parricide koloss på intellektuella lerfötter, kunnat få den ställning han har i svenskt kulturliv är för mig helt obgripligt. Så vänta dig ingen betänksamhet elle ruelse från honom vad gäller dödsskjutningar och STASI-terror. Det var väl nödvändigt som försvar mot Hitlerstaten Västtyskland kan man tro.
Ja, det är en stor skam att vår borgerliga regering gjorde gemensam sak med Jan Myrdal då Vietnamesiska tupper till slut avsatte Pol Pot. Moderaterna och högerregeringen sa då att det var ett brott mot folkrätten och krävde att Pol Pot skulle återinsättas. I FN röstade de för att Pol Pot skulle fortsätta representera Kambodja i organisationen.
Det är synd att Gunnar Pettersson var för feg för att ta upp detta i utställningen om Pol Pot.
Relevant?
BngtO, syftar du på denne:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Gustafsson
Jan Myrdal är en klassisk patriark, han har alla symptom. Jag trodde att vi inte var särskilt svaga för sådana i Sverige, men i hans fall …
Citatet har jag från bokens pärm. ”Lars Gustafsson.BLM” står det. Som vi kan se av wikipedia 😉 var LG ”huvudredaktör” för BLM och har givit ut en brevväxlingsbok tillsammans med JM.
Vilken skenhelig jubelidiot LG är! Undrar om Bodil känner till det.
Och att Anders Ehnmark fick Övralidspriset gör hela saken pikant. Vilken trojka!
Verkligen lysande, tack Ò
RenéV: lägg till PO Enquist och få en kvartett. OM Pol Pots tvångsutrymning av Pnoh Penh skrev han i Expressen 15 mars 1975 meningen som förföljt honom sen dess: ”Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg. Dock lär oss allt detta att kampen inte är ett historiskt monument, ett livlöst minnesmärke; den pågår.”
Vad finns det för skäl att anta att den stollige maoisten Myrdal skulle fnysa annat än ”Snömos!” till svar på den frågan?
Döm inte alla kommunister efter stalinister eller maoister är ni snälla. Vi är rätt många som vare sig försvarar eller beundrar Sovjetunionen efter Lenin eller Warszawapakten.
..stollige maoisten..
Du vill inte veta tjeckisk definition av en god kommunist?
Vill bara tillägga att jag just skrivit en liten psykologisk betraktelse över Jan Myrdal på Pressylta, här är länken (sorry, Bodil): http://www.pressyltaredux.com/2010/01/myrdal-det-psykologiska-perspektivet/
Bengt,
tack för din redogörelse! Där finns en del att gräva i, ser jag.
Gunnar,
jag ska besöka den psykologiska betraktelsen över Jan Myrdal på Pressylta.
PS Vad gäller Jan Myrdal och hans förhållande till Berlinmuren och det som skedde invid den, så är jag naturligtvis inte överraskad, men jag ville ändå på tydligast möjliga vis peka på kontrasten mellan det cyniska Myrdalsbabblet och närbilder av offren för den kommunistiska diktaturen.
Klasskampens nödvändighet är väl lite av vänstersöndagsskolans Jesussvar och är väl förmodligen svaret på allt från klimathot till svenska misslyckanden i handboll. Det är egentligen inte så märkligt att kommunistiska staters misslyckanden inte förklaras med ideologin som bakomliggande svaghet, utan att det antingen är halvhjärtat eller att det, på Myrdals psykotiska sätt, inte finns något fel.
Bengt, du skriver: ”Innan jag kom till Albanien ffg (1991) läste jag Myrdal/Kessles Den albanska utmaningen som kommit ut i nyskriven upplaga 4 år tidigare. Nu skall man vara försiktig med sitt språk men om Myrdals Albanienskildring finns bara ett ord: lögn! Det kan inte vara enbart idealisering eller önskan att få se sina egna idéer belagda och därmed selektiv varseblivning som styrt skildringen – vem som helst, oavsett politisk inriktning eller åskådning, måste ha sett hur det verkligen stod till i landet.”
Din iakttagelse är i de flesta avseenden helt riktig. Jag har, som du vet, skrivit om saken utifrån det som verkligen hände på 1970-talet, då både Myrdal och jag reste runt i landet med personligt visum, vilket var minst sagt svårt att få. Jag betraktade då, 24-26 år ung, Myrdals bok som ett slags guide till fr.a. albanska historia. När nyutgåvan kom fick jag av Expressen i uppdrag att läsa om och skriva om den. Då såg jag lögnerna i samtidsskildringen därför att jag kunde jämföra den med mina egna erfarenheter.
Men det jag vill betona är att det ideologiska filtret spelade den avgörande rollen. Vi förväxlade också mycket av det som var normal balkantillvaro med en abstrakt ”socialistisk” idé. Vi förväxlade de ljumma nätterna, vinet och de friterade köttbitarna med partiets diktatur. Förstår du hur jag menar?
Själv började jag 1979, året efter att jag varit en hel sommar i Albanien och på nära håll fått följa det albanska kommunistpartiets, AAP:s, brytning med Kina, utesluten ur såväl SKP som Svenska-albanska föreningen, skriva kritiskt om Albanien och det jag sett. Det var som att trycka på en knapp. I Myrdals, hela SKP-gängets och de andras ögon blev jag per definition en förrädare. Myrdal har aldrig ställt sig i en position där han kunnat vara en förrädare bland kamraterna. Han har, som bekant, aldrig haft fel. Därför har han heller aldrig ens försökt formulera en uppgörelse med leninism, stalinism eller maoism. Han har ju, gubevars, alltid försökt tala de röda khmererna, de albanska stalinisterna och de kinesiska maoisterna till rätta, som han gjorde med kamraterna i DDR – men de har inte lyssnat till den Gamle från Mariefred. De har valt att gå en annan väg än mannen som aldrig har fel. Därför uppträder han nu som orakel hos (r)-arna och Proletären, om vilka han på 1970-talet skrev att de skapats av ”kapitalet och reaktionen för att förhindra arbetarklassens revolution”. Ja, man kan skratta åt alltsammans. Men då glömmer man offrens blod och smärta.
Albanien är kanske det ”bästa” exemplet vi har i Europa. Det kastar också en lång skugga över svensk kommunism och DDR.
Tack Bodil, för att du tog dig an detta. Och god helg till både dig och Bengt, som fick mig att skriva denna kommentar.
PS: glömde en viktig sak. När jag skriver ”vi” menar jag inte mig själv och Myrdal, utan den krets av albanienmedlöpare jag ingick i, en krets som fr.a. bestod av folk från svensk-albanska, SKP och Folket i Bild/kulturfront, ofta samma individer i olika roller.
@Thomas. Jag tror att alla som läser detta är tacksamma för ditt inlägg. Själv tvekar jag naturligtvis att i din närvaro, om jag säger så, skriva om Albanien. Jag tar mig friheten att länka till inlägget Handgriplig finanspolitik i Albanien som är en teknokrats intryck men kanske ändå kan ha ett marginellt intresse i sammanhanget.
I Myrdals bok fäste jag mig speciellt vid följande passus om vad man i Albanien tyckte om ”Kampuchea”: ”Det var den rent vietnameiska propagandabilden, den värsta skäckmålningen av Pol Pot.”
Annars vill jag rekommendera ”Room Service” av Richard Swartz (som just fått sparken från DN) där titelnovellen utspelar sig på Hotel Dajti på Martyrernas Boulevad som Thomas naturligtvis känner till. Emellertid fanns inga ”friterade köttbullar” när jag var där ffg utan enbart ost, oliver och varannan dag bröd. Men det var OK.
Swartz´ hustru Slavenka Drakulic har också skrivit mycket fint från Balkan. I ”Café Europa” berättar hon om Zoe Ceausescus badrum och vad hon gjorde där. Min modesthet förhindrar mig från att säga att jag var ut i liknande ärenden i ett badrum i Hoxhas palats i Tirana dit vi släpptes in sent en natt efter att ha mutat vakterna. Det var mycket märkligt: det var inte särskilt luxuöst men såg ut som om man försökt att få det att *verka* luxuöst – swimmingpoolen var ca 3 x 8 meter.
Efter ett par år kom det muséum över sig själv som Hoxha rest till vettig använding. På det metalliska och sluttande taket åkte Tiranas barn kana under skratt och skrik.
Om Bodil tycker att detta är alltför mycket OT kan du ta bort det. Jag kan skriva ett eget inlägg och lägga till litet om Skanderbegs hjälm.
Det är en vedertagen sport bland västerländska journalister och andra (många andra) att vara först inne i övergivna diktaturpalats. Det började, tror jag, på Filipinerna med Marcos fall (Imeldas alla skor) och fann sin höjdpunkt i Bucharest, med Ceaucescupalatset. Saddams palats blev kanske det sista.
Bodil, du får gärna stryka detta också. I’m not proud.
Nu kommer jag med något som *måste* strykas av Bodil om det skall bli någon ordning på det här. Efter Marcosregimens fall sade en filipinsk kollega till mig att nu måste man börja med ”demining”. Jag blev litet förvånad, Marcos var en brutal typ men lade han verkligen ut minor i sitt eget land? Min vän förklarade dock att det var Imelda som hade pekat på allt hon såg och sagt ”this is mine, this is mine” och det gällde nu att reda upp det.
Gunnar som är från Göteborg kanske tolererar detta – andra ev. läsare får ursäkta och som sagt – radera!
F.ö. Gunnar – jag tycker mig upptäcka en lätt kritisk ton i din kommentar. Men nöden har ingen lag som du säkert vet.
Nej fy vad han ser ut numera, pojken. Och som MEM sa ”då var man ung och dum – nu är man gammal och dum”. Man kan lätt förstå att mamma och (särskilt) pappa var bekymrade över intelligensnivån.
Sagorna har rätt, bröd med oliver är nyttigare än köttbullar med konjak.
BengtO, länken fungerar ej (den albanska utmaningen)
Bengt, tack för ditt svar. Det du skrivit om Albanien är högintressant.
Hotel Dajti, byggt under Mussolinis ockupation, bodde jag alltid på. Ett högklasshotell för partifolk från hela världen och för oss medlöpare, med ypperligt god mat, vin och sprit i obegränsad mängd (man satte bara sin signatur på pappret, allt var gratis). Där mötte man folkmördare från hela världen.
Men de friterade köttbitarna, inte sällan inälvsmat, åt man på andra sidan Stalinboulevarden, i parken där det alltid var dans på kvällarna.
AAP:s linje i Kampuchea-frågan var en av ml-rörelsens akilleshälar. Jag intervjuade själv Ymer Minhxozi, en av partiets ideologer, i denna fråga och den stora intervjun, som publicerades i kinavänliga ml-tidskrifter i Sverige, Danmark och Norge, blev ett slags ”bevis” för hur fel albanerna gått. De hade nu hamnat i en position där de försvarade ockupationen av ett annat land, dvs Vietnams av Kampuchea. Det var pikant och orsakade många goda skratt. Liksom det faktum att AAP återupptog kontakterna med cubanerna, som åter blev ”kamrater” och ”broderparti”. Allt naturligtvis för att behålla sin egen maktbas.
Det var sannerligen en bisarr tid. Men det som plågar mig mest är att tiotusentals albaner hölls inspärrade och torterades i läger på orter där jag själv åt och drack gott. Det äcklar mig att idag veta det, inte minst tack vare Fatos Lubonjas vittnesmål: http://nydahlsoccident.blogspot.com/2009/12/fatos-lubonja-second-sentence-inside.html
Jag gav fel länk till Fatos Lubonja. Läs hellre denna: http://nydahlsoccident.blogspot.com/2010/01/albanien-1978-cognacsfester-och-tortyr.html
För att återgå till frågan om DDR och allvaret.
Jag hälsade också murens fall – med telegram till vänner i DDR.
Men hade inte väntat den utveckling som blev. För östtyskarna men också för hela tyska folket. Att Tyskland återigen blev ett krigförande land. Såg på CNN-TV 1999 hur tyska officerare stolt rapporterade hur deras Luftwaffe deltog i bombningar av Serbien-Kossovo.
De varade i 78 dagar och åstadkom en enorm förstörelse av infrastruktur men krävde också många människoliv.
I Afghanistan för man krig med 4 500 soldater. Den 4 september 2009 begärde överste Klein amerikanskt flyg att bomba två av motståndssidan erövrade tankbilar. Sex bomber begärdes men amerikanarna tyckte det räckte med två. Det gjorde det verkligen!. Över 140 civila afghaner – däribland kvinnoroch barn miste livet. Det är fler än de som dödades vid murens 28 år.
Visst spelade DDR en återhållande roll för att Tyskland ånyo inte skulle gå i krig. Och muren för att det kalla kriget inte skulle övergå i varmt krig i Europa, som vi då fruktade med atombomber….
Offren för detta beklagar jag liksom den siste ledaren för DDR Hans Modrow.
Sixten,
bortsett från att du har fel beträffande muroffrens antal (de var fler än du antyder) och att du inte nämner att den tyske försvarsministern tvingades avgå på grund av attacken som drabbade de afganska civila du talar om, så andas din kommentar något som jag uppfattar som obehagligt, men möjligen missförstår jag dig. Du verkar se fördelar i förtryckarstaten DDR för att den hindrade Tyskland från att ”ånyo […] gå i krig”. Kan du förtydliga detta? Betyder det du säger att Tyskland (till skillnad från alla andra stater?) inte bör tillåtas delta i krig? För att tyskar är annorlunda – och sämre – än alla andra? Eller hur ska man tolka ditt resonemang?
PS Vad betyder den sista meningen i din kommentar?
PPS Läs gärna Handbergs bok. Efter den läsningen kommer du sannolikt ha svårare att se fördelar med muren.
Bodil, du argumenterar med en gammelkommunist. Han kommer alltid att se DDR:s, Murens och Gulags fördelar. Och om du går in på Mohamed Omars blogg kommer du att se att samme man där prisar prästerskapstyranniet i Iran. Han tycks förena kommunistisk och islamistisk retorik på ett för dagen passande sätt. Under Stalin ”dödades några tyskar” säger han bl.a. i en bloggkommentar. Någon empati för miljoner offer visar eller känner han inte. När han skriver ”Luftwaffe” får han det att låta som något helt annat än att det tyska flygvapnet deltar i Afghanistan i egenskap av Nato-land, i samma militära operation deltar för övrigt också Sverige. Tyskland befinner sig inte i krig. Tyskland deltar i en kollektivt beslutad insats mot jihad-krigarna. Sixten är inte ens en hal ål, han är en skånsk stalinist. Hans enda fördel är att han sätter ut sitt eget namn. Det är det sannerligen fler som borde gör i alla nätdiskussioner.
@RenéV: Länken från min berättelse från Albanien till citaten från Myrdals bok skall fungera nu. Tack för att du påpekade det.
Läs gärna också Thomas Nydahls kommentar till min text och eventuellt också mina uppföljande observationer.
Har läst och saknar ord.
Det är intellektuell prostitution men vad bestod betalningen i?
Ren olivolja åt folket!
René – syftar du på min berättelse? I så fall vet du att svaret finns. I mina böcker – som du säkert har där hemma, eller i min blogg. Eller syftar du på något/någon annan när du talar om ”intellektuell prostitution”? Jag vill gärna att du svarar.
Bengt,
nu försökte jag komma in i länken till ”Den albanska utmaningen”, men misslyckades. Den verkar fortfarande vara lite ”svajig”. Kanske kan du göra något (ytterligare) åt den?
Nej Thomas, jag syftar på paret Myrdal/Gustafsson!
Ren olivolja åt folket! kan herrarna behöva för slingring.
Bodil
Har jag fel om antalet dödade vid muren? Hur många var det då?
Men du har fel om att försvarsministern fick avgå. Efter avslöjanden om tankbilsmassakern vid Kunduz i Bild-Zeitung avskedade den nytillträdde försvarsministern Karl-Theodor Freiherr zu Guttingen sin statsekreterare och den högste generalen hemma i Bundeswehr. (En tysk tidning hade den vitsiga rubriken: friherre offrar bönder!) Den gamla regeringens försvarsminister Jung hade efter valet fått en post som arbetsmarknadsminister. Såg själv på tysk TV från förbundsdagen hur Angela Merkel gick till honom och förde ett viskande samtal. Dagen efter avgick han.
Zu Guttingen hävdade att vad Oberst Klein gjort var ”angemessen”, vilket han några dar senare fick ändra till ”nicht angemessen”. Utredning har startat i försvarsutkottet. Oppositionen ville börja högst upp, medan regeringspartierna vill börja längst ner – hos soldaterna i Afghanistan. Enligt vissa bedömare kommer det ta ett år.
Så, du förstår inte att det är speciellt med att Tyskland igen krigar. Det var ju det som inte fick ske igen!
Du förstår inte sista meningen ? Läs den igen.
Thomas Nydahl
Visst jag är gammal, men skånsk stalinist? Jag uteslöts ur SKP 1976, du senare. Men jag har inte svängt 180 grader. Att stödja vietnamesernas befrielsekamp ångrar jag inte. Ej heller att verka för lägre hyror. En del kan jag ångra, men det tillhör nog vad vi alla kan fela.
Är mot försöken att demonisera DDR. Men du vill medverka i det? Jag är som Myrdal för yttrandefrihet och var det liksom honom mot det i DDR och mot Stasi.
Med vad nu – FRA-lag och all annan övervakning? Stasi ter sig sig då som nybörjare, inte sant?
Ja, jag skrev Luftwaffe för att associera till Nazityskland. Kan fortsätta med att flyganfallen mot Belgrad 1999 starteade vid den ortodoxa påsken, liksom 1941. Då hade Belgradborna gått ut och demonstrerat mot att regeringen slutit fördrag med Hitler. En paroll var ”nego grob bolje rob” dvs hellre graven än träl. Fördraget fick brytas med följd att tyskarna lät bomberna hagla över Belgrad. Sen kom Wehrmacht. Men många bedömare anser att jugoslavernas (och grekernas) motstånd fördröjde Operation Barbarossa.
Sen tyvärr, besattheten mot islam/islamister. Om danskar tror att de hotar att behärska landet och införa sharia, är det då inte bäst att ta hem de 800 danska soldaterna från Afghanistan så de får försvara det yndige land?
Sixten a, vad har det med Myrdal att göra?
Jag menar försvarsministern vid tiden för bombangreppet:
Beim Luftangriff bei Kunduz am 4. September 2009 gegen 2:00 Uhr Ortszeit wurden etwa sieben Kilometer südlich von Kunduz, Hauptstadt der gleichnamigen Provinz im Norden Afghanistans, zwei von Taliban gestohlene Tankwagen und die in nächster Nähe befindlichen Menschen bombardiert. Die Bomben wurden von zwei US-amerikanischen Flugzeugen abgeworfen, nachdem die bei Kunduz stationierte Bundeswehreinheit dies angefordert und mit teilweise falschen Angaben legitimiert hatte.
Als Untersuchungen durch Vertreter der NATO, der afghanischen Behörden, deutscher Feldjäger und des Roten Kreuzes ergaben, dass durch den Angriff auch zahlreiche Zivilisten verletzt und getötet worden waren, kam es zu heftiger Kritik in Deutschland und bei deutschen Verbündeten. In Deutschland führte der Luftangriff zudem zu Ermittlungsverfahren, und die mangelhafte und verspätete Unterrichtung von Parlament und Öffentlichkeit zu politischen Konsequenzen. Der damalige Bundesverteidigungsminister Franz Josef Jung trat im November zurück. Sein Nachfolger, Karl Theodor zu Guttenberg, entließ am Vortag den Generalinspekteur der Bundeswehr Wolfgang Schneiderhan und den Staatssekretär Peter Wichert ihrer Ämter, nachdem sie ihre Rücktritte angeboten hatten. Auch das Ansehen der Deutschen in Afghanistan litt unter diesem Angriff, wie eine repräsentative Umfrage unter der afghanischen Bevölkerung ergab.
Namnet zu Guttingen har du hittat på själv, men det rätta kan du hitta i citatet ovan. Antalet dödade vid muren är okänt (DDR-regimen gjorde allt för att dölja antalet), men officiellt är det flera hundra (jag låter dig leta upp den siffran).
Tyskland idag är inte Nazityskland. Det känns lite löjligt att jag ska behöva upplysa dig om detta. Att jämställa dagens Tyskland med Nazityskland bygger på någon form av rastänkande.
Din sista mening (i förra kommentaren): ”Offren för detta beklagar jag liksom den siste ledaren för DDR Hans Modrow.” Vad ska den sista delen betyda, alltså ”liksom den siste ledaren för DDR Hans Modrow”? Att du beklagar offren för att Hans Modrow gjort det?
Hur muren kom till.
Ich bin ein Berliner! sa president Kennedy i ett tal från balkongen på Schöneberger Rathaus. Berlinarna som har många förtjänster, men också den att kunna vara elaka och hårda. Man lär ha skämtat om att kennedy sa sig vara en kaka. Berliner är ju också namet på en kaka/bakverk.
Vad man inte visste då och blev totalt överraskad över vid murbygget den 13 augisti 1961 var, att Kennedy blev underättad i förväg, men inte Adenauer. DDR och Sovjet hade förberett det sen våren. De hade höjt beredskapen för DDR:s Nartionalarmé och för Sovjettrupperna i fall väst skulle reagera.
Men USA och Kennedy tog det lugnt. För Kennedy ”die Lage stabilisierten, war das nur gut.
Weltpolitisch gesehen war der Mauerbau durchaus ein Schritt zum Ausgleich der gegensätzlichen Blöcke.Langsictig kam es zu einem Status quo, das zwar alles andere als angenehm war – aber die Situation in Berlin blieb weitgehend stabil.”
Tyske historikern Bernd Ingmar Gutberlet 2002 omtryckt 2006.
Har han inte en poäng. Stämmer till en del med vad jag skrev, eller hur?
Vill gärna smätta in ännu en tändsticka i denna fotogenfabrik. Det enda positiva man kan säga om DDR och muren är att dom, till skillnad från Israel, i alla fall hade anständigheten att bygga den på sin egen mark.
Bodil
Vidhåller att min versiom på svenska är riktigare. Utom att CSU-poltikern är Freiherr zu Guttenberg (Enligt en DN-artikel är också hans hustru av adel).
Men Franz Josef Jung blev inte avskedad pga av Kunduz-massakern. Han avgick som arbetsmarknadsminister. Hans skuld av fördöljandet tillhör det som ska utredas.
Av anhöriga till de dödade afghanerna har 137 begärt skadestånd. Deras talan förs av en advokatbyrå i Bremen som nyligen rest till dem i Afghanistan. Die Kanzlerin Angela Merkel har utlovat skadestånd. Friherren har offentligt uttalat att det inte får bli för stort. Det måste tas hänsyn till landet och förhållandena där.
Det om att tyskarna yrkade på sex bomber och avvisade amerikanske pilotens förslag om dykflygning först(kanske för att kolla om civil folksamling var där) har avslöjats genom tyska tidningars publicering av delar av radisamtalet mellan ”Bob” och ”Roter Baron”.
I Tyskland har enligt ARD-Trend nu 71% uttalat sig för att trupperna ska tas hem sofort wie möglich. En ökning med 14% sen sept.
Ja, det är löjligt att upplysa mig om självklarheter om Tysklands historia. Men hur har du det själv? Ni fick väl läsa om historien för att ta btyg i tyska språket? Inte bara vad som hänt efter 1945, hoppas jag.
Varför vill du demonisara DDR? Du har ju studerat i Greifswald.
Och detta om rastänkande som har en mörk del i tyska historien. Är ett afghanskt liv mindre värt än ett tyskt?
Bodil
Vidhåller att min versiom på svenska är riktigare. Utom att CSU-poltikern är Freiherr zu Guttenberg (Enligt en DN-artikel är också hans hustru av adel).
Men Franz Josef Jung blev inte avskedad pga av Kunduz-massakern. Han avgick som arbetsmarknadsminister. Hans skuld av fördöljandet tillhör det som ska utredas.
Av anhöriga till de dödade afghanerna har 137 begärt skadestånd. Deras talan förs av en advokatbyrå i Bremen som nyligen rest till dem i Afghanistan. Die Kanzlerin Angela Merkel har utlovat skadestånd. Friherren har offentligt uttalat att det inte får bli för stort. Det måste tas hänsyn till landet och förhållandena där.
Det om att tyskarna yrkade på sex bomber och avvisade amerikanske pilotens förslag om dykflygning först(kanske för att kolla om civil folksamling var där) har avslöjats genom tyska tidningars publicering av delar av radiosamtalet mellan ”Bob” och ”Roter Baron”.
I Tyskland har enligt ARD-Trend nu 71% uttalat sig för att trupperna ska tas hem sofort wie möglich. En ökning med 14% sen sept.
Ja, det är löjligt att upplysa mig om självklarheter om Tysklands historia. Men hur har du det själv? Ni fick väl läsa om historien för att ta btyg i tyska språket? Inte bara vad som hänt efter 1945, hoppas jag.
Varför vill du demonisera DDR? Du har ju studerat i Greifswald.
Och detta om rastänkande som har en mörk del i tyska historien. Är ett afghanskt liv mindre värt än ett tyskt?
Glömde att svara på hur många som dödades vid Berlinmuren. Enligt vad jag uppfattat var det 126. Har inte tillgång till källor just nu. Att DDR-myndigheter har dolt, förstört dokumment osv så att det inte går att få veta hur många det var är inte troligt. Nu efter 20 år måste det gå att få fram.
Men man kan inte bara gå på vittnesmål. Ska läsa Peter Handberg. Men är skeptisk efter de utdrag du gett, Bodil.
I DN för ett par år sen läste jag om att en ungrare blivit avslöjad efter sin död. Han skrev flera böcker om sin vistelse i KZ och spännande rymningar därifrån mm. Han hade bevisligen varit på helt andra platser. Alla utom hans barn blev överbevisade om det. (Kanske de hade ärvt hans författarinkomster.)
igen då
Sixten a, vad har det med Myrdal att göra?
RenéV
Hänger du inte med. Bodil startade det hela med ta fram utdrag från Proletärens intervju med Myrdal som just handlade om DDR och muren. Hon frågade sen i detta blogginlägg Hur ställer dig, Jan Myrdal till dödsskjutningarna vid muren.
Tycker jag hållit mig till ämnet.
Narturligtvis var det en retorisk fråga. Som Hans Modrow sa, varje förspillt mänskligt liv är ett för mycket. Och alla tänkande människor anser säkert det.
Den ställda frågan är naturligtvis retorisk – liknar Har du slutat slå din fru? Krängla inte.svara JA eller NEJ.
Jag blir fruktansvärt trött av att läsa kommentarer som Andréassons. Han har kanske en del synpunkter som tål att diskuteras men genom hans slappa skrivstil förlorar han ju fullständigt i trovärdighet. Hans felaktiga kännedom om nuvarande försvarsministerns namn har ju redan avslöjats. Och ”Enligt en DN-artikel är också hans hustru av adel” – vad har det med saken att göra ? Även Marx hustru var ”av adel” och ingen dålig sådan. Men det är ju helt irrelevant.
Sen återger han än en gång den där vandringssägnen om ”Ich bin ein Berliner.” Låt mig för en gångs skull hänvisa till Wikpedia (http://de.wikipedia.org/wiki/Ich_bin_ein_Berliner), avanittet ”Missverständnis in englischsprachigen Raum.”
Uppgiften om att Kennedy skulle ha informerats om murbygget presenteras utan vidare, utan belägg eller källhänvisning. Det är ju i samma klass som konspirationsteorierna om 7/7 eller 9/11. (Är du säker Andréasson på att det inte var Mossad som låg bakom murbygget för att diskreditera DDR?)
”Varför vill du demonisera DDR? Du har ju studerat i Greifswald.” Jag anser inte att Bodil ”demoniserat” DDR, hon har redogjort för fakta och för vad andra författare skrivit. Hon har inte heller ”studerat i Greifswald” utan varit lärare där. Var och en som läst om hennes upplevelser där kan utan vidare förstå hennes skepsis gentemot DDR.
Man kan inte diskutera antalet döda som om det vore fotbollsresultat (”126 mot 46. Vi vann!”)
”friherre offrar bönder!” – vad är vitsen? Bondeoffer förekommer i schackspel men där finns ingen pjäs som heter ”friherre.” Och de ”offrade” var ju militärer och inga bönder.
”sofort wie möglich” – vad skall det betyda?
Andréasson har fortfarande inte förklarat sin egendomliga utsaga om Modrow.
Kanske kan det här ses som trivialiteter. Men enligt min uppfattning raserar det all trovärdighet hos Andreasson – varför skulle vi tro på hans påståenden när han uppenbarligen slarvar och inte har koll på detaljerna? Egentligen synd, för en del av det han har att säga vore kanske värt att diskuteras.
Jag vägrar att titta på Omars blogg men om Nydahl har rätt är ju Andréasson för gott diskvalificerad från varje seriös diskussion.
Bengt O.
Haha, jag instämmer: det du skriver måste ses som trivialiteter!
Bengt, om du ger dig in i en diskussion med Omars stalinistiska kamrat Sixten kommer du alltid att få ett svar. Sixten är, som Myrdal, en man som aldrig har haft fel. Han ser Lenin Stalin och Teheran-prästen som sina ”anti-imperialistiska” förebilder. Ack vore man ändå en groda i ett albanskt träsk, så hade man inte behövt… etc.
Jag hoppas att den här ”diskussionen” sjöklvdör. Inte minst för att det är hög tid att minnas alla stalinismens offer. De torterade, förnedrade, mördade. Det finns ingen anledning att göra Sixtens lekar till sina egna. Han är alltid en vinnare:)
Tack Bengt,
för att du redde ut åtminstone några av SA:s tankefel, vilseledande yttranden och grumligheter! Modrow-utsagan och en del annat får väl sjunka tillbaka i dunklet.
Till Bodils fråga om tyskarna får föra krig. De har som alla andra folk rätt att försvara sig mot angrepp – att föra försvarskrig. Om de trots detta blir ockuperade får de folkrättsligt angripa ockupanterna för att försöka återställa landets självständighet.
Detta är vad som just nu sker i Afghanistan. Afghaner (kallas mestadels talibaner men man har börjat tala om motståndare eller insurgenter) angriper inkräktarna/ockupanterna.
Det var som skedde i flera länder i Europa när de var ockuperade av Nazityskland. Afghanerna har historiskt inte funnit sig i ockupation. På 1800-talet blev brittiska trupper som försökte tre gånger besegrade. Ena gången kom bara en militärläkare därifrån med livet. Och Sovjet fick ge upp efter 9 år.
Vid Nürnbergrättegångarna efter WWI slogs fast att den värsta krigsförbrytelsen är att planera och genom anfallskrig på annat land. George W Bush och Tony Blair borde alltså som krigsförbrytare ställts inför rätta. Tre veckor efter 9/11 angreps Afghanistan – trots att ingen av de 19 namngivna attentatsmännen var från det landet, däremot flera från Saudiarabien och Egypten.
Tyskland med sitt mörka förflutna har folkrättsvidrigt liksom Sverige med sin sekelgamla och framgångsrika neutralitet deltagit i ockupationen av Afghanistan. Hoppas att den tyska opinionen (71%) kan tvinga regeringen att ta hem trupperna och att vårt land blr nummer två i en sådan utveckling.
Sixten,
jag ser att du backat på punkten om dagens Tysklands rätt att föra krig. Alltid något.
I övrigt kan jag tillägga att jag tagit bort din senaste kommentar, eftersom den inte har här att göra.
Bodil, det är OK. Bloggen är ju din.
Men nu är det jag som inte förstår – backat på Tysklands rätt att föra krig? Hur kan jag bli så missförstådd. Tyskland har rätt att försvara sig, som vi och andra länder. Men Tyskland har inte rätt att angrpa andra länder, som man gjorde på Hitlertiden men inte heller i nutid – bidra till bombningana 78 dagar av Serbien/Kossovo 1999 eller delta i USAs ockupation av Afghanistan med 4 500 soldater i norr. Och nu av Washington begärd Aufstockung med 2 500 till.
Jag är inte intresserad av att bemöda mig om att bli förstådd av dig. Det räcker nu. Du har säkert andra ställen, där du kan sprida din propaganda.
Propaganda?
Du har läst Thomas Nydahls hatiska angrepp på mig. Det är nåt annat än mitt rätt oskyldiga skämt om honom.
Men jag står för det positiva jag skrev om honom liksom för det han citerar från Omars blogg.
Han och jag har helt olika bild av världen nu.
Tack för att jag ändå fick tillfälle att framföra min ”propaganda” dvs förnuftiga åsikter. Den som lever får se vad som var rätt.
Kommer att tänka på slutraden i Lermontovs dikt Ett ensamt vitt segel:
i toljko v burje on jestj pokoj
Och bara i stormen blir han lugn
Sixten
Det blev lite fel. Så här är Lermontovs dikt (ung 200 år gammal) Första raden. Ett ensamt vitt segel
Белеет паpус одинокий
В тумане моpя голубом!..
Что ищет он в стpане далёкой?
Что кинул он в кpаю pодном?..
Что ищет он в стpане далёкой?
Что кинул он в кpаю pодном?..
Игpают волны – ветеp свищет,
И мачта гнётся и скpипит…
Увы, – он счастия не ищет
И не от счастия бежит!
Увы, – он счастия не ищет
И не от счастия бежит!
Под ним стpуя светлей лазуpи,
Hад ним луч солнца золотой…
А он, мятежный, пpосит буpи,
Как будто в буpях есть покой!
А он, мятежный, пpосит буpи,
Как будто в буpях есть покой!
Slutraderna:
Men han. upprorsande, ber om stormar
som i bara stormar blir han lugn.
Dikten mycket vacker, uppläst på ryska. Nu var det min känsla att efter diskuterandet blir det nu storm.
Sixten noch einmal.