Karin Stensdotters texter om 1800-talsmåleri (den här och i ännu högre grad den här har fått mig att tänka tillbaka på en målning av Marcus Larson (1825-1864) som en gång gjorde ett mycket starkt intryck på mig. ”Brinnande ångbåt” heter den och jag har i mitt letande på nätet funnit att det här brinnande-ångbåts-motivet är något som har stor plats i Larsons måleri. Det dröjde därför ett tag innan jag fann just den ångbåtsbrand jag en gång blev så fascinerad av. Medan jag letade funderade jag lite över varför detta skrämmande med en brand på havet i nattmörkret, som nog ingen på ett sådant fartyg kan tänkas överleva, kunnat utöva en sådan lockelse på mig. Säkert var jag mycket ung, ung på det där sättet att jag som en insekt drogs till elden samtidigt som jag var helt säker på att vara eldfast. I den här delen av mitt liv har jag mycket lättare för att motstå bilder av katastrofer och jag vet hur sårbar jag är också för långt mindre farors framfart. Och hur svårt det är att bli av med skrämmande minnen.
Nu vill jag i alla fall visa er några av de larsonska bilder på brinnande fartyg i natten, som jag fann. Här är den första:
Det var inte den jag jagade, fast kanske är denna den vackraste. Det röda återskenet längs masten blossar så att det ser ut som om den redan glöder. Och fåglarna spökar mörkt mot de märkligt ljusa delaran av himlen. Nästa:
Inte heller denna är den ”rätta”, fast himlen och molnen liknar den mer och fyren, som etsat sig in i minnet, finns där. Branden verkar förresten ha kommit längre här, men fåglarna fortsätter ändå att dansa i luften. Och så kommer vi till den jag sökte:
Tyvärr hittar jag ingen större återgivning av den – jag beklagar denna antiklimax – men jag är ändå säker på att det är den. Här har molnen tagit hotfulla och egenartade former. De ser ut som fladdermöss eller älghuvuden på flykt. Eller drakar. Och vågorna skummar kraftigare och vattnet verkar på något vis kompaktare och mindre vått.
Hej Bodil,
Jag kom att tänka på ett så kul ord. Västgötaklimax. Passar inte det rätt bra?
Men med min tur på den här bloggen dyker det förmodligen upp en STÖRRE tavla om några dagar.
Jo, det passar precis, men som du säger (ungefär): båten kanske växer till sig. Vad menar du förresten med din ”tur på den här bloggen”? Har du haft (o)tur på något sätt? (Har jag dåligt minne?)
Det kan nog låta ironiskt, och det var inte meningen. Jag menar helt enkelt att jag HAR tur på den här bloggen. När jag frågar efter större grejer så dyker de upp!
Ja, ja, rådjuren så klart! Där var jag mer än lovligt trögtänkt.
Det får man nog säga.
Här skulle det säkert passa med ett sådant där gult grin, men jag nöjer mig med att le i mjugg (inte minst för att ”mjugg” är ett roligt ord).
Det är trevligt att Du tar upp även bildkonst (och Londi-promenader) på Din blogg.
Tack för det!
Marcus Larsson är onekligen fascinerande. Hans tavlor har en omedelbar ”impact” som många blir bergtagna av på ett eller annat sätt. Bland andra Edvard Munch och GAN, så Du är i gott sällskap. Och jag ställer gärna upp i klubben. Man FÅR gilla romantisk konst!
Du visar tre olika bilder av brinnande skepp. Jag har hittat ett par till.
Din bild nr 2 måste vara ”Brinnande ångbåt” på *Nationalmuséum*. Jag tror mig ha identifierat den via en svartvit kopia i en konstartikel i ”Ugglan” :
Nationalmuséum
I Ugglan-artikeln kan man bl. a. läsa: ”Ett steg ytterligare betecknas av motivet ’Brinnande ångbåt’, som Larson upprepar gång på gång. Massor av svarta skyar drivas av stormen över himmelen, starkt månsken glimtar fram bakom molnen. Det brinnande skeppsskrovet omgives av kokande vågor, böljorna silverkantade av månljuset. Klipporna glöda av eldens återsken, fyrbåken lyser svagt och kraftlöst.”
Och här har vi ett fjärde brinnande skepp av Marcus Larsson:
Nattlig marin
Och en femte:
Auktionskompaniet
Det skall (liksom på Nationalmuséum) finnas en ”Brinnande ångbåt” även på *Göteborgs Konstmuséum*, en tavla som Edvard Munch ansåg vara den bästa tavlan av alla på muséet.
Gösta Adrian Nilsson (GAN) blev (som Du och Edvard Munch!) starkt påverkad av ett av Marcus Larssons skeppsbrott. Se denna länk:
GAN
Som vanligt tar jag Gud i hågen och hoppas att de vanskliga länkarna fungerar. Synd att man inte kan testa dem innan man skickar kommentaren. Eller kan man?
Hej Lars,
tack för ytterligare brinnande ångbåtar och annat! GAN kände jag bara mycket vagt till, så det var lärorikt att få läsa om honom.
Tyvärr tror jag inte – jag vet att det låter förfärligt amatörmässigt det där ”tror” – att man kan testa kommentarerna innan man skickar iväg dem, men det gick ju å andra sidan bra.
PS Nu väntar jag bara på en större version av min alldeles speciella ”ungdomsångbåt”.
En annan version av brinnande ångbåt hänger på akademiska föreningen i Lund. Detta torde vara den största av versionerna och målades på plats under ett tiotal timmar som en gåva till studenterna. Den är uppskattningsvis närmare tre meter bred.
Tavlans signum är kometen uppe i högra hörnet. Det sägs att denna detalj hastigt målades dit för att dölja en karikatyr Larson gjort på matematikprofessorn Hill (CF:s pappa) kallad Höken pga hans stora näsa, när denna var på väg in i rummet. Det vore kul att veta om kometen verkligen är unik för denna tavla. Vet någon?
Tyvärr är fotot på hemsidan uselt.
http://www.af.lu.se/index.php?clickedmenu=1112
Hej Staffan,
intressant, synd bara att fotot är så dåligt; egentligen borde det vara rätt enkelt att ta ett bättre – för den som har vägarna förbi.
Vi får väl se om någon kan lösa din kometfråga.
PS Jag lyckades på omvägar få en större version av ”min ångbåt”, men Göteborgs konstmuseum tillät mig tyvärr inte att publicera den här.
Hej kan du maila mig ”din ångbåtsbild” den verkar så fin men vill ha den större om möjligt!
Peace
Om du ger mig lite tid ska jag leta fram den och maila dig den – på villkor att du inte sprider den.