Tysk vår i Sverige?

Är det möjligen så att Sverige eller den svenska allmänheten så smått börjar öppna sig för tysk kultur eller kultur från tyskspråkiga länder? Jag tycker mig se vissa tecken på detta. I min omgivning hör jag plötsligt röster som säger ”Vad synd att min tyska är så dålig!” eller ”Jag tror jag ska gå en kurs i tyska, det finns ju så mycket intressant att läsa på tyska.” eller ”Vi har varit i Berlin en vecka – det är verkligen en stad!” Och Caspar David Friedrich-utställningen i Stockholm (2 oktober till 10 januari) har redan fått stor uppmärksamhet i media.

caspar-david-friedrich_zwei-maenner-in-betrachtung-des-mondes
Zwei Männer in Betrachtung des Mondes

Och nu har jag också hittat några sådana här tecken i bloggvärlden. Det här entusiastiska uttalandet hittade jag i Die Kaschemme härom dagen:

Förresten, jag har en känsla av att alla bloggande svenskar reser till Berlin för tillfället, kan det stämma? Jag tycker på allvar att detta är fantastiskt! Fram för mer turism, mer svenskar som lär sig tyska, fler svenskar som intresserar sig för (ursäkta om det låter svulstigt) ett gemensamt kulturarv som efter 1945 nästan helt begravdes, fram för mer intresse för ett land som tar kultur på allvar och dessutom kryllar av bildade människor (samband, någon?), heja, heja, heja. Kan det vara så att vinden håller på att vända? Alltså, jag vet inte, men för drygt ett decennium sedan var är du nazist eller? en ganska vanlig hånfull kommentar om man förde någonting tyskrelaterat på tal, det var mycket ”hö hö töntiga tyskar-stämning” om det mesta när det handlade om Tyskland. Det kändes så iallafall. Och om detta håller på att luckras upp nu så är det sannerligen på tiden. Mycket glädjande.

Och så här bland annat skriver Therese Bohman under rubriken ”Tysk höst”:

På tal om böcker av män utgivna på Atlantis förlag som inte blir nominerade till Augustpriset så började jag igår läsa Per Landins Dietrich Eckarts onda öga eftersom jag har tysk höst. ”[…] Ditmarschen, denna flik av Schleswig-Holstein som har fått sin prägel av den tyska Nordsjökustens växlingar mellan ebb och flod, ett kargt hedlandskap med egenartade utdikningar och bördiga åkrar inåt landet”, det tycker jag låter fint. Kargt hedlandskap! Egenartade utdikningar! Var Caspar David Fredrich där? Jag hoppas det. Han kom ju från grannlandskapet, eller vad det heter. Pommern. Jag lär mig saker om Tyskland!

Man kan alltså vilja ha en tysk höst utan att det skulle betyda något förfärligt och man kan vilja lära sig saker om Tyskland. Jag tror bestämt det är en ny låt i skällan här i landet i norr.

8 tankar om “Tysk vår i Sverige?

  1. Absolut! Hade med mig många resenärer i år som reseledare, som både semestrat mycket och hade bott/arbetat i Tyskland. Närjag talat om ljuvliga tyska städer och byar, om tysk littertur och kultur och om tyskarnas kunskap om och närapå obesvarade kärlek till Sverige var det många som visade stort intresse för landet. Tror definitivt att det har blivit populärt att lära känna Tyskland och det tyska. Om det handlar om ett sökande efter ett gemensamt kulturarv eller inte ska jag låta vara osagt, men intresset har ökat markant i år.

  2. Jag åkte faktiskt omkring en del i Ditmarschen för ett par veckor sedan just därför att jag gillar det egendomliga landskapet till hälften skapat av människor. Men: Ingen annanstans har jag sett så många vindkraftverk som där. De reste sig som skogar och fördärvade totalt vyn över de fria vidderna och mot horisonten. Bara ett i raden av grova misstag som görs i den ”alternativa energins” namn om det nu är av obetänksamhet, röstfiske eller bara vanligt profitbegär.

  3. När jag satte ihop det här inlägget funderade jag lite på om det kanske skulle väcka några arga reaktioner, men hittills har ingen sådan kommit. Redan det är ett framsteg och tyder på en förändring i den svenska Tysklandsbilden som till alldeles nyss varit en nidbild. Och som du säger Marita, så finns det bland tyskar en stor kärlek till Sverige, en kärlek som länge varit helt obesvarad. Vi får se vad som händer med detta framöver…

    Bengt,
    jag tycker också att vindkraftverk är överskattade ur miljösynvinkel. Att beröva ett landskap dess skönhet är också miljöförstöring.

  4. Hej Bodil – God fortsättning!
    Jag tar mig friheten att förmedla några tankar efter att i elfte timmen ha sett Caspar David Friedrich utställningen på Nationalmuseum idag. (Sista dag är nu på söndag – har man missat detta kan väl Ebbe Gilbes dokumentärer ge lite plåster på såren) Hur kan det komma sig att han C.D. Friedrich så länge varit ”okänd” i Sverige och nästan i hela Norden? Han föddes ju som svensk, eller?
    Att motivera detta med nazisternas befläckelse och därför för-tränga en stor konstnär är väl nästan omvänt medlöperi fast feltänkt….. Ska vi nu pss förskjuta Astrid Lindgren bara för SD:s försök till annektering av hennes Sverigebilder?
    En annan – mera meditativ – tanke slog mig efter utställ-ningen: hur upplevdes grannländerna och gränser när havet var det som förenade folken??
    Till sist Bodil: finns Steinbeckerbron i Greifswald fort-farande kvar med tanke på en av C D Friedrichs tavlor och din vistelse i staden?

  5. Hej Christer,
    tack detsamma! Jag kan nog inte ge några bra svar. Den meditativa frågan kräver eftertanke och vad som skulle bli resultatet av sådant funderande, vet jag inte. Den geografiska frågan kan jag inte heller svara på. Mitt lokalsinne är för dåligt och jag kan inte komma på vilken bro det skulle vara. Den enda bro jag ser framför mig är den lilla fällbron ute vid Wiek, men det är inte den, det vet jag.

    Den som missar C.D. Friedrich-utställningen i Stockholm kan trösta sig med att det finns åtskilligt mer av Friedrich att se i Hamburg – när som helst. Nästan i alla fall.

  6. Kan personligen bekräfta att fördomarna mot oss tyskar har avtagit en del de senaste åren och att dumdristigheterna -som man regelbundet blev konfronterad av- har blivit färre.
    Att C.D. Friedrich har varit nästan okänt i Sverige har uppenbarligen att göra med kulturblockaden gentemot centraleuropa som Sverige hade installerad självmant under ett halv sekel.

    Ifall någon av Er är intresserad av hur man lever och vad man upplever som Tysk i Sverige får ni gärna köpa min bok (på tyska):
    ”AM 60. BREITENGRAD- EIN BLICK HINTER SCHWEDISCHE KULISSEN”

    http://www.amazon.de/Am-60-Breitengrad-schwedische-Kulissen/dp/3842300697/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1295004069&sr=8-1

  7. Jag är en tysk student bosatt i Finland men är också interesserad av svensk-tyskt kulturutbyte på något sätt. Förresten, en anmärkingsvärd sak är att det verkar inte vara någon pendang till det Tysk-Finska Sällskapet (alltså Deutsch-Finnische Gesellschaft, DFG) som vore nästan lika stor eller etablerad. Även här i det Svensk-Tyska Sällskapet verkar svenskarna vara i minoritet:
    http://www.svensktyska.se/kontakt.html

    Heh, egentligen uppskattar jag Sveriges medias attityder, jag upplever detta som att man verkligen bryr sig om alla människor i Sverige, även i hela världen, men ibland är det för moraliserande tycker jag, liksom att det finns olika meningar men att en tolkning favoriseras klart.

    Jag stötte på denna artikel genom Google och det var också när jag hittade denna:
    http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article282015/Unga-svenskars-intresse-for-Tyskland-pa-vag-tillbaka.html

Kommentera