Bokmässan: Bokförlaget perenn

Så småningom kommer jag att lämna bokmässan bakom mig (dock inte de böcker jag fick med mig därifrån), men innan dess vill jag ta med er på ett besök i det lilla skånska bokförlaget perenns monter, en monter som delades med ett par andra förlag som Rámus, ellerströms och kalejdoskop – men det är perenn jag vill tala om nu. Det är ett enmansförlag som drivs av eldsjälen Per Nilson. Hans utgivning är i stort sett koncentrerad till centraleuropeisk litteratur med en judisk tråd i mitten. Per översätter själv från tyskan och tjeckiskan men då och då anlitar han också andra översättare. Här är en lista över hans lite äldre utgivning:

Liv med en stjärna: Jiří Weil

Gallerian: Karel Pecka

Hundens och kattens äventyr: Josef Čapek

Mendelssohn på taket: Jiří Weil

Drömmarnas kafé: Lenka Reinerová

Judiska anekdoter: Karel Poláček

Per Nilson i samtal med besökare:

p1050998

p1050989

Borcherttröjan:

p1050991

Och här kan ni se de böcker han givit ut under de senaste två åren:

p1050990

Längst till höger snarare anar än ser man De döende européerna av Karl-Markus Gauß. Den handlar om fem europeiska folkspillror. Jag har utifrån boken och lite eget vetande skrivit något om tre av dem här: Gottscheetyskarna i Slovenien , sefarderna i Sarajevo och arumänerna på Balkan.

Strax intill och mera synlig står Den lilla flickan i Vintervelodromen av Annette Muller. Jag klipper in början av en text jag skrivit om boken för Finsk Tidskrift:

1929 lämnar det unga judiska paret Muller Galizien i östra Polen besjälade av förhoppningen om ett bättre liv någon annanstans. De reser till Paris och slår sig ner vid Rue de l’Avenir (Framtidens gata), där de inom kort börjar driva en syateljé i lägenheten. Inom några år har de fyra barn, tre pojkar och en flicka. Föräldrarna arbetar hårt och ljudet från symaskinerna bildar en surrande ljudkuliss till den första barndomen för Annette och hennes bröder. Själva är de fulla av upptåg och ljudnivån i lägenheten får M.L., grannen under, att reagera med polisanmälan, men de låter sig inte plattas till:

Men M.L. var förbittrad. Han fick oss att hoppa högt genom att banka i taket. Min mor beslutade sig för att ta i med hårdhandskarna. I ett helt dygn markerade hon för grannen varje timslag genom att hämdlystet och hårt dunka sopkvasten i golvet. Två slag för klockan två, åtta slag för klockan åtta och så vidare, halvtimmarna markerades med ett något mildare dunkande. Efter detta slutade vår grinige granne att beklaga sig.

Bredvid Mullers bok står Utanför dörren – fjorton prosastycken och ett drama av Wolfgang Borchert. Jag väljer att sätta in länkar till två av de kortaste berättelserna här, en till Brödet och en till Köksklockan så som de såg ut medan jag höll på med översättningsarbetet.

Längst till vänster har vi den senast utgivna boken Hundätarna i Svinia av Karl-Markus Gauß i Per Nilsons översättning. I den här boken av Gauß går resan genom Slovakien och vi hamnar till sist i en av landets östligaste utkanter hos den mest föraktade zigenska minoriteten där – degesi, hundätarna. Som ”utomstående” tänker vi oss väl ofta zigenare som en enhetlig folkgrupp och vi vill gärna tro att en del av problemen löses genom att vi – simsalabim – använder ordet ”romer” i stället för ordet ”zigenare”. I Gauß’ bok får vi stifta bekantskap med de tre zigenska kasterna ”roma”, som står högst (”roma” betyder ”människa”), ”ciganik”, som befinner sig i mitten och kasten ”degesi”, som är underst och som betraktas som oren av de andra båda. Bokens senare del handlar om orten Svinia, vars ena utkant är befolkad av degesi som lever i obeskrivligt armod:

Någon gång för kanske femtio år sedan glömdes romabyn Svinia bort av världen. Var och en som hade kraft nog att bryta sig ur apatin som lade sig över bosättningen, hade försvunnit, människor med en speciell begåvning för hantverk eller musik, människor som någonstans hade släktingar som de kunde stanna till hos; de som blev kvar sjönk ner i ett slags sömn, och deras ort rutschade allt längre ur tiden som omgav den, ur tiden som tickade där ute i världen och därvid förändrade den.

Det pågår nu hjälpprojekt där i Svinia, men ännu återstår nästan hela vägen till ett värdigt liv för dessa människor.

För den som vill titta närmare: perenns hemsida

Kommentera